Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En lysande flashback från 1983

WHAT A FEELING. Alex gör vattennumret på klubben. Hanna Lindblad är musikalens stjärna, själva flashen i "Flashdance". Foto: MATS BÄCKER
KÄRLEKSPARET. Chefen och svetsaren, Rennie Mirro och Hanna Lindblad, är kärlekspar med komplikationer. Foto: Louise Martinsson
RÖRANDE. Siw Malmkvist spelar åldrad dansare, som ger den unga dansaren Alex goda råd. Foto: Louise Martinsson

En stor stjärna och en stark ensemble.

80-talsfilmen lever på scen - "What a feeling".

MUSIKAL

Flashdance

China, Stockholm

PUBLIK: 1200 (utsålt)

VAD: Filmen från 1983 blev en tidsmarkör. Musikalen hade premiär i England 2008.

VEM: Anders Albien, regissör och god översättare. Hanna Lindblad, Rennie Mirro och en ensemble, som är stor och stark.

Historien är enkel. Tuffa tjejen Alex, svetsare på stålverket på dagarna, dansare på en klubb på kvällarna, drömmer om fina balettskolan. Det går som alla förväntar sig - vilket är meningen.

På vägen dit får man mycket dans, för mycket i första akten, som är för lång.

 

Stämningen som gått i taket redan i inledningens häftiga, rytmiska scener från stålverket, den sjunker långsamt, publikens engagemang svalnar. Dessutom är andra akten en smula trögstartad.

Annars är detta en bra dansmusikal, där Hanna Lindblad imponerar i alla lägen. Som tuff svetsare i mansmiljö och som dansare på halvsunkig klubb. Hela tiden får danskroppen henne att flyga. Hon sjunger bra, har rätt tonfall och publikkontakt.

Hon är stjärnan, och alla andra är ensemble. Men det är en mycket stark ensemble.

 

Rennie Mirro, som har manliga huvudrollen, sjunger bättre än jag hört tidigare och "kärleksakten" blir ett av de bästa dansnumren, därför att även han är en riktigt proffsig dansare.

Skicklige Karl Dyall är understimulerad i skurkrollen.

Det är fina scener med Siw Malmkvist som danspedagog med käpp och överraskande spänst.

Linus Wahlgren gör komik av att vara usel komiker.

Anna Hansson, i rollen som Gloria, släpper loss en gripande röst.

Publikfavoriter blir två veteraner. Katrin Sundberg, i dubbelroll som tvär vårdare och elegant balettskolepamp, och Per Eggers, som sliten ägare till klubben Harrys.

Båda tar vara på varje ögonblick, vårdar varje replik och har njutbar tajming.

Det är underhållande, det är lysande dansnummer, men det är för långt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!