Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Live-published photos and videos via Shootitlive

Coldplays andra kväll på Ullevi – så bra var konserten

 

Andra kvällen är alltid bättre.*

*) Gammalt arenarockordspråk.

När Coldplay går på scenen för andra gången på 24 timmar är förutsättningarna radikalt förändrade.

I stället för regn och rusk är det sol och stiltje.

Temperaturen i övrigt liknar förvisso höst, men redan under introt får engelsmännen Ullevis innerplan att koka.

Det är pyro och konfetti i första låten. Det är full attack från bandet, som den här kvällen får liknelsen med U2 att kännas mindre fånig än vanligt.

Chris Martin är en vältränad Bono som spritter av energi. Han omfamnar rollen som arenadomptör. Pratar svenska ("toosen tak, toosen tak") och viftar med den blågula flaggan. Han är raka motsatsen till Bob Dylan under konsertens enorma LED-skärmar.

Alla är inbjudna till det varma technicolorpartajet när Coldplay firar att de äntligen får dansa med de stora arenaelefanterna.

Showen är extremt inkluderande.

Fansen enormt bejakande.

Man kan ha synpunkter på det ständigt pågående publikfrieriet, men det finns inget konstlat i Coldplays strävan efter att göra varje kväll minnesvärd. De har, precis som vår Håkan Hellström, gått och blivit folkkära. Spåren av deras indiebakgrund döljs effektivt av specialeffekter, färgglada ballongbollar och publikens fjärrstyrda, blinkande armband.

Lite synd är det emellertid, att den svenska sommarnatten är så ljus. Det tar tid innan showens visuella superkraft gör sig själv rättvisa.

Dessutom har turnén, som så många andra, en väldigt fast form. Den mäktiga låtlistan är sig lik, även om laddningen är påtagligare. Fina nummer som "Talk", "Speed of sound", "The hardest part", "Lost!", "Princess of China", "Trouble" och "Politik" lyser med sin frånvaro.

Det finns detaljer att slipa på. I det här formatet är Coldplay fortfarande tydliga rookies. Extranumren kan formuleras bättre.

De viktigaste ingredienserna - publikkontakten, arenadramaturgin, allsångsnumren - sitter dock redan.

Helheten imponerar.

Coldplay levererar.

Att de den här kvällen repat in en snutt av "Känn ingen sorg för mig Göteborg" säger väldigt mycket om - hur mycket de faktiskt bryr sig.

De ambitionerna är det inte många som har.

De är både storslagna och hjärtevärmande.

KONSERTEN

Coldplay

Ullevi, Göteborg

 

PUBLIK: 66 249.

VEM: Chris Martin (sång, gitarr, piano), Jonny Buckland (gitarr), Guy Berryman (bas) och Will Champion (trummor) bildade Coldplay i London -96. De har gett ut sju album och sålt över 80 miljoner skivor.

VAD: Andra raka Ullevispelningen under bandets “A head full of dreams tour”, en 120 spelningar lång världsturné som besökte Friends Arena i fjol. Den första showen fick tre getingar.

 

Betygen låt-för-låt

"A head full of dreams"

Superpyro och regnbågsfärgat megakonfetti redan i första låten. Coldplay öser på som vanligt. 

 

"Yellow"

Chris Martin som arenatrubadur. Scenen är guldgul, publiken sjunger tacksamt med. 

 

"Every teardrop is a waterfall"

Den här typen av skamlöst houseflörtigt rockfyrverkeri är de världsbäst på.

 

"The scientist"

Chris Martin bakom pianot bygger en skyhög balladpall. Publiken svarar med att Kent-vaja armarna i luften.

 

"Violet Hill"

Inspirerad mjukisimitation av The Beatles, del 2.

 

"God put a smile on your face"

Det slamrar glatt om det gamla publikfrieriet, som fått en ny textrad: "Sweden is the best".

 

"Paradise"

Powerballad à la Roxette som slutar som arenahouse à la Swedish House Mafia.

 

"Always in my head"

Bandet leker lilla U2 på en rund liten scen ute i publikhavet.

 

"Magic"

Avskalad och lågmäld. Stilpoäng för Will Champions Kraftwerk-inspirerade trum-pads.

 

"Everglow"

Chris Martin ensam vid pianot i en låt det sakta börjar slå gnistor om.

 

"Clocks"

Scenen badar i rött ljus under singeln som blev bandets första Ibiza-hit.

 

"Charlie Brown"

Inleds med en laserblingad minut av "Midnight". Sen tar publikens färgglada armband över ljusshowen. Effekten är så häftig att Chris Martin stoppar låten, och Coldplay tar om introt som får hela Ullevi att hoppa. Fantastiskt.

 

"Hymn for the weekend"

Fotbollsrefrängen är en lycklig ångvält förstärkt med både pyro och konfetti.

 

"Fix you"

Balladen är lika strålande stark musikaliskt som den är visuellt.

 

"Viva la vida"

Coldplay bankar hårt och lustfyllt på arenarocktrumman. Chris Martin kutar fram och tillbaka som en gång Axl Rose.

 

"Adventure of a lifetime"

När den här schlagerpopen är som allra, allra bäst är den i alla fall godkänd.

 

Extranummer:

"In my place"

Akustisk version. Bandet står tätt intill varandra och spelar på showens tredje, allra minsta, scen.

 

"Don’t panic"

Coldplay fortsätter att leka MTV Unplugged med sig själva.

 

“Känn ingen sorg för mig Göteborg!”

En kort snutt av Ullevis nationalsång. På svenska!

 

"Something just like this"

Chainsmokers-samarbetet är fortfarande inte mycket till låt på skiva, men live är det ett laddat, konfettipepprat fyrverkeri.

 

"A sky full of stars"

Edm-kalaset fortsätter med Avicii-house. Hela arenan bildar en dansande, neonlila stjärnhimmel.

 

"Up & up"

Det känns som att bandet underskattar runt femton mer givna finalnummer genom att låta en av låtlistans mest anonyma melodier få avsluta ännu en gång.