Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rundströms ålderskamp: ”Vi definieras av vår ålder”

”Jag ville inte avvecklas, jag ville utvecklas”
Foto: OLLE SPORRONG
Marianne Rundström har skrivit boken ”Passé − de ofrivilliga pensionärerna”
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Här med tidigare kollegan John Crispinsson då Marianne ledde valvakan inför presidentvalet 2004.
Foto: SVERIGES TELEVISION AB

Marianne Rundström, 69, lämnade SVT efter att under lång tid ha känt sig oönskad.

Hon såg det som en chans att göra något annat på egna villkor.

Nu kämpar hon mot det hon ser som en åldersnoja i det svenska samhället.

– Vi är våra personnummer, säger hon.

Ålder- och äldrefrågor är numera en röd tråd i tv-profilen Marianne Rundströms arbete.

I boken ”Passé − de ofrivilliga pensionärerna” från 2016 beskriver hon hur det finns en åldersnoja i Sverige. Året därefter sa hon upp sig från SVT efter 22 år – bara några månader innan hon blev 67 och ändå skulle falla för public service åldersgräns.

Marianne Rundström var då programledare för ”Gomorron Sverige”.

– Jag ville inte avvecklas, jag ville utvecklas. Och tyckte att jag kunde göra det ganska länge till. Det var också i samband med att morgonsoffan ersattes av ”Morgonstudion” med en annan och yngre inriktning. Jag hade ingen plats där. Det var ett bra tillfälle för mig att testa något annat på egna vingar, säger hon.

Sedan dess har det rullat på med uppdrag som föreläsare, moderator och skrivprojekt. Hon gör även podden ”Mogna röster”.

Marianne Rundström

Ålder: 69

Yrke: Journalist, föreläsare, författare, moderator.

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm och sommarställe på Väddö.

Familj: Tre söner och tre barnbarn.

Född och uppvuxen: Född i Bollnäs. När Marianne var tre år flyttade familjen till ett villakvarter i Rönninge söder om Stockholm, där hon senare fick en sju år yngre syster.

Karriär i urval: Kört spårvagn, varit lärarvikarie och jobbat i vården. Saabs informationsavdelning. Lokalradion i Karlstad, P1 Stockholm (”Dagens Eko”, ”Studio Ett”, ”Tendens”, ”Förmiddag”), SVT och ”Gomorron Sverige” sedan nyåret 1995-96. Har lett ”Agenda”, valvakor och partiledardebatter.

Känner skam över att bli lurad

Just nu är hon aktuell som programledare i den tredelade tv-serien ”Försök inte lura mig” på Kunskapskanalen och UR Play. Programmen är en del av ett samarbete mellan polisen, PRO, SPF Seniorerna och Brottsofferjouren.

Avsnitten tar upp investerings- och romansbedrägerier, bedrägerier i hemmet och telefonbedrägerier. Det är brottstyper som skenat i Sverige de senaste åren. 

– Det där är viktigt för alla att lära sig, att tyda hur man ska avslöja bedragarna i tid. Jag tycker det är ett jätteintressant ämne, säger Marianne Rundström.

Många som drabbats känner skam över att ha blivit lurade – ibland på betydande summor och besparingar.

Marianne Rundström berättar att hon själv blev utsatt för en bedragare på Blocket för ett tiotal år sedan.

– Man kände sig som en sådan jäkla dumskalle. Det är det man behöver komma förbi. Folk anmäler inte för att man skäms över att ha gått på en grej. Men vem som helst kan råka ut för det, säger hon.

Vid tillfället skulle hon hyra ett fjällhus för tre barnfamiljer inför julen det året. Uthyraren var mycket trevlig, skickade fina bilder på huset och gav till och med respons på hennes tv-program.

Nyckeln skulle komma i mitten av december. Men den kom aldrig.

– Då började jag googla och fick upp den här killen som en känd Blocket-bedragare. Vi hittade till slut ett annat hus. Men jag glömmer aldrig den där känslan av att ha gått på det. Jag berättade inte för de andra, utan ville hitta ett annat hus först, säger hon.

– Man måste komma åt den där skammen, annars anmäler inte folk.

”Finns överallt i arbetslivet”

Mycket av Marianne Rundströms engagemang för äldres villkor och rättigheter kretsar annars kring åldersdiskriminering.

Hon sitter i regeringens delegation för senior arbetskraft. Gruppens syfte är att motverka diskriminering och att hitta möjligheter för att ta tillvara äldres kunskaper och kompetens.

För egen del märkte Marianne Rundström redan när hon närmade sig 60 att hennes ”yrkesliv började gå mot sitt slut”. Känslan var att ingen på SVT värnade om att hon skulle vara kvar.

– SVT får ju ofta kritik för att vara åldersfixerade och åldersdiskriminerande. Men jag tror inte att de sticker ut. Det här finns överallt i arbetslivet. Inte minst inom staten, som sätter upp oerhörda murar – samtidigt som man försöker övertala oss att jobba längre. Det blir väldigt motsägelsefullt.

Hon förklarar att hon blev överrumplad av känslan att inte vara önskvärd längre. De stora uppdragen och projekten var inte längre aktuella.

– Man lägger ju ett pussel så småningom. När jag började rota såg jag ett mönster som fanns överallt, menar hon.

Skillnad mellan Sverige och andra länder

När Marianne Rundström började skriva boken ”Passé” var det först utifrån sin egen situation.

– Det fanns en sorg och förtvivlan över att ett väldigt skojigt yrkesliv höll på att ta slut. Och att jag inte längre själv kunde avgöra om jag skulle fortsätta eller inte.

Men i sina undersökningar hittade hon ett Sverige som jämfört med andra länder ”var extremt åldersdiskriminerande”.

– Det var alarmerande. Jag kände att folk mådde så dåligt av det. Så mycket kompetenta människor som hade så mycket kvar att ge men som ändå åkte ut.

”Ett nationellt problem”

Förre statsministern Fredrik Reinfeldt satt i hennes morgonsoffa och pratade om att vi måste jobba till 75 för att klara välfärden och pensionerna.

Marianne Rundström tycker att han har en poäng även om han ”tog i litet”.

– Den som kan och vill måste få jobba längre. En del orkar inte. Arbetslivet är orättvist, men jag var ju inte utsliten på något sätt. Det är inte bara en personlig känsla. Vi har ett nationellt problem utifrån hur demografin ser ut.

Varför tror du att det blivit så här i Sverige, att vi är så åldersfixerade?

–Ja, det är jättesvårt. Det borde jag kunna svara på som har hållit på med detta så länge och skrivit boken. Men jag hittar inga exakta orsaker. Jag tror att pensionsreformen innebar en trygghet för människor som gjorde att man värnade det där väldigt mycket. Det var 1913 som 67-årsgränsen sattes. Det har hänt en del med hur 65-åringen ser ut sedan dess, säger Marianne Rundström.

Hon påpekar att svenskar gärna definieras genom personnumret.

– Vi definieras hela tiden utifrån vår ålder. Vi är vårt födelseår och det tror jag har stor betydelse. Man måste se människan bakom åldern och vilka erfarenheter och kunskaper hon besitter. Vi åldras ju väldigt olika.

Vad ska man göra åt det?

– Attityden måste förändras. Det är många faktorer, men mycket ligger på arbetsgivarsidan. Sverige har länge strävat efter att vara världens modernaste land, och modernt är då liktydigt med ungt och nytt. Chefer är ofta i 40-årsåldern själva. Jag tror många har ett motstånd mot äldre arbetskraft, eftersom man har erfarenhet att luta sig mot och kan säga ifrån på ett annat sätt.

– De måste inse att det finns en vinst, ett kunskapskapital och en erfarenhet som är enormt viktigt. Mycket försvinner ut i rymden när en människa lämnar arbetslivet.

Fyller 70 i januari

Marianne Rundström har kunnat jobba på med uppdrag och projekt även under coronapandemin. Uppdrag som försvunnit har ersatts av annat. Inkomstmässigt var våren bättre än någonsin.

Hon vill inte sätta några gränser. Så länge hon är frisk och har roligt tänker hon fortsätta arbeta.

I januari fyller hon 70. 

– Det är sådant man helst blundar för. Men man kan inte göra det för stort, då gör man sig en otjänst. Jag tror inte att jag kommer att känna särskilt annorlunda dagen efter.

Under våren och sommaren var Marianne Rundström bosatt på heltid i sitt hus i skärgården för att komma bort från viruskrisen.

– Det var privilegierat att ha någonstans att ta vägen. Jag upptäckte att allt jobb jag hade gick att göra på distans. 

Har du kunnat träffa dina barnbarn under pandemin?

– Inte i våras. Men sedan hade de corona och sedan kändes det lugnt. I början var jag lite halvskraj för hur närgången jag skulle vara. Men det har gått bra. Man kan inte hindra barnen att kramas.