Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Marika Lindström - därför bad hon att få dö i ”Varuhuset”

Skådespelaren, 70-plussaren Marika Lindström, har inte kunnat jobba som vanligt under corona-pandemin.
Foto: PETER JOHANSSON/STELLA PICTURES
Marika Lindström blev folkkär i tv-serien ”Lösa förbindelser” på 80-talet. Här med Lars Lind.
Foto: BJÖRN EDERGREN/SVT BILD TT NYHETSBYRÅN
Till slut ville Marika Lindström ”dö” och skrivas ut ur långköraren ”Varuhuset”, där hon var en antagonist till Christina Schollins rollfigur.
Foto: BJÖRN EDERGREN/SVT BILD TT NYHETSBYRÅN
Marika Lindström med maken Ingvar Hirdwall och dottern Agnes Hirdwall under Guldbaggegalan i vintras.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT NYHETSBYRÅN
Marika Lindström med maken Ingvar Hirdwall, under senare tid känd som ”grannen” i Beck-filmerna.
Foto: KARIN TÖRNBLOM/IBL
Marika Lindström med dottern Agnes Hirdwall 2005.
Foto: CHARLES HAMMARSTEN/IBL
Marika Lindström inför en av sina roller 1991.
Foto: ROGER TILLBERG/IBL
I ”Ondskans år” i SVT 1984.
Foto: ROGER TILLBERG/IBL
I Stockholms Stadsteaters uppsättning av ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner” 2012.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT NYHETSBYRÅN
I Lars Norén-pjäsen ”Andante” 2019.
Foto: NAINA HELéN JÅMA/TT NYHETSBYRÅN
I ungdomsfilmen om ”Sune” som spelades in förra sommaren.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT NYHETSBYRÅN
1 / 11

Marika Lindström blev folkkär för sina roller i ”Lösa förbindelser” och ”Varuhuset”.

Nu berättar skådespelaren om ungdomsåren i Värmland, livet tillsammans med Ingvar Hirdwall och hur hon bad att få dö i serien ”Varuhuset”.

– Jag ville gå vidare och spela scenteater, säger Marika Lindström.

Det är måndag förmiddag. Skådespelaren Marika Lindström är hemma igen i lägenheten i centrala Stockholm.

Den här dagen i mitten av oktober var hon uppe tidigt.

– Jag följde med mitt yngsta barnbarn till skolan i morse, säger hon.

Att träffa sin dotter barn Agnes och sin bonusson Jacob och sina fyra barnbarn har varit ett ljus i allt mörker för Marika Lindström sedan coronapandemin bröt ut i våras.

– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort annars. Jag har blivit tokig om jag inte fått träffa barn och barnbarn, säger hon.

Under sommaren har de hälsat på ute på Marika Lindströms och Ingvar Hirdwalls lantställe intill sjön Fryken i Värmland.

– Vi åkte dit strax efter påsk och kom hem till stan igen bara för några veckor sedan, säger Marika Lindström.

Hur har ditt liv förändrats under pandemin?

– Det är väl precis som för många av oss andra. Jag har ett arbete, men får inte jobba. Det är tråkigt och trist att det är så här. Jag är visserligen en 70-plussare, men jag ställer mig ändå lite frågande inför omsorgen med alla äldre människor.

Hur menar du då?

– Jag tycker att samhället buntar ihop oss friska 70-plussare med 95-åringar som har underliggande sjukdomar. Jag vill kunna ta ansvar själv om jag kan jobba eller inte.

Vad gör du just nu om dagarna?

– Nu när jag och Ingvar kommit hem till Stockholm igen så är jag ute mycket och promenerar. Jag försöker leva som vanligt och är inte hysteriskt rädd för att få corona, men jag håller förstås distans när jag är ute och går eller kanske handlar. Jag känner att jag inte behöver gå och handla mat i affären när det är som mest med människor ute.

Marika Lindström föddes i Skellefteå slutet av november 1946, drygt ett år efter andra världskrigets slut. Hon var två år när familjen, med pappa Zeth och mamma Sigrid, flyttade de drygt 26 milen norrut till Jokkmokk.

– Jag började i skolan där, men sedan flyttade vi till värmländska Kil. Min pappa körde rälsbuss och Kil var en stor järnvägspunkt på den tiden. Mina morföräldrar bodde också där.

Hur var det att växa upp i Värmland?

– Det var mycket friluftsliv, pappa var med i Friluftsfrämjandet, vi åkte skidor och slalom under vinterhalvåret. Idrotten hade en stor plats i mitt liv. På sommaren badade jag och simmade i Fryken där mina föräldrar köpt ett sommarställe, det som jag och Ingvar äger i dag.

Vad arbetade din mamma med?

– Hon var hemmafru som många andra i Sverige var på den tiden. Hon sydde alla mina kläder och stickade mina tröjor.

Marika Lindström gick ut årskurs fyra i Kil, men sedan väntade flickskolan två mil bort i Karlstad.

– Skoldagarna blev väldigt långa. Det är inte som i dag när det kommer ett tåg nästan varje minut. Det gick bara två tåg på morgonen och två på kvällen, säger Marika Lindström

1966, efter realskolan och studenten, flyttade tonåringen till Stockholm.

– Jag ville läsa vidare och då var det Stockholm som gällde, säger hon.

Hon kom in på Calle Flygares teaterskola men stannade bara kvar under en termin.

 Mellan 1972 och 1975 gick Marika Lindström på Statens scenskola.

Under det sista året på skolan träffade hon Ingvar Hirdwall som blev hennes stora kärlek.

Paret gifte sig 1975.

Vad har Ingvar betytt för dig?

– Mycket och inte minst yrkesmässigt. Vi har haft många seriösa och roliga samtal under åren. Ingvar var en erkänd och stor skådespelare redan när vi träffades.

Hur har det varit att jobba tillsammans med din man som du har gjort emellanåt i din yrkeskarriär?

– Det har alltid känns välbekant och tryggt förstås. Sedan är det alltid varit väldigt roligt att få arbeta med en så duktig kollega.

Marika Lindström har spelat teater på de största scenerna och medverkat i många hyllade långfilmer.

Men för den stora publiken slog hon igenom och blev folkkär i rollen som Kerstin i ”Lösa förbindelser” som hade premiär 1985 och som har kallats för Sveriges första tv-såpa.

– Det var en ny erfarenhet, det var ett högt tempo och ett helt nytt sätt att arbeta på, säger Marika Lindström.

Hon följde upp succén med en ännu större roll i SVT:s succéserie ”Varuhuset” som hade premiär i mars 1987 och sändes i fem säsonger och i totalt 60 avsnitt.

”Det var väldigt hemligt”

Marika Lindström spelade rollen som Karin Forss som i serien gick från att vara försäljningschef till att bli verkställande direktör. Därmed blev hon indragen i en maktkamp mot Margareta Öhman, dottern till varuhusets ägare, som spelades av Christina Schollin.

– Det var en himla fart på det mesta. Jag hade ju gjort en del tv innan ”Varuhuset” men det var kul att bli tillfrågad. Det var som sagt ett helt nytt sätt att jobba med väldigt snabba inspelningar.

Efter tre säsonger bad Marika Lindström själv om att få bli utskriven ur succéserien.

– Jag ville fortsätta vidare. Att spela teater på scenen var mer lockande.

Den karismatiska chefen på det fina varuhuset Öhmans i Stockholm dog när en bilbomb exploderade.

– Det var väldigt hemligt vad som skulle ske i serien. Jag är tacksam över att jag fick rollen, men ångrar inte mitt val som jag gjorde då när jag slutade.

Du har spelat teater, filmer och gjort tv-serier. Vilken roll trivs du helst i?

– Det är ofta det senaste jag gjort. Som nu när jag spelade i den senaste filmen om Sune. Då blev jag väldigt poppis bland mina barnbarn. Men jag kan inte påstå att jag har rutin på långfilmer. Att stå på en scen och spela teater är mycket konditionskrävande. Jag har ett omväxlande arbete och det är jag glad över. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval.

Tränar du mycket för att hålla sig i form?

– Nej, ingenting förutom att jag är ute mycket och promenerar.

Hur ser du på framtiden?

– Jag har jobb framöver, men allt hänger ju på hur det blir med corona. Jag är frisk och vill gärna fortsätta att arbeta.

Kommer du att medverka i fler långfilmer?

– Det kan bli så men inget jag kan prata om just nu.

Marika Lindström älskar att titta på crimeserier

Namn: Marika Lindström.

Född: 25 november 1946 i Skellefteå.

Bor: Stockholm.

Familj: Gift med Ingvar Hirdwall, dottern Agnes och bonussonen Jacob, fyra barnbarn.

Film och tv-urval i karriären: ”Hedebyborna”, ”Lösa förbindelser”, ”Varuhuset”, ”Nionde kompaniet”, ”Tusenbröder”, ”Miraklet i Viskan”, ”Torpederna”, ”Vår tid är nu”, ”Sune – Best man”.

Äter: ”Jag är verkligen en allätare. Jag äter gärna kött, fisk och skaldjur”.

Dricker: ”Vardagsmässigt är det helst vatten, vid festligare tillfällen vin”.

Läser: ”Just nu är det Marit Kaplas bok Osebol som handlar om avfolkningsbygden i Värmland”

Tittar på: ”Crimeserier”, dramatiserade dokumentärer. Det är jag helt insnöad på”.