Thomas G:son, 38, är en av Sveriges mest framgångsrika låtskrivare. Två gånger har hans låtar vunnit schlager-SM. Den senaste framgången var Carolas vinnarlåt "Evighet. I slutet av maj tävlade Carola med Thomas låt vid schlager-EM i Aten. Den kom femma vilket säkrade Sveriges finalplats i Helsingfors nästa år. Men bara några veckor senare förvandlades livet till en mardröm för Thomas G:son. På eftermiddagen den 10 juni sköts hans lillebror Mikael Gustafsson, 33, till döds av en polispatrull i Falkenberg.
"De vill mörda mig"
Mikael kände sig av någon anledning jagad sökte sig till vårdcentralen i Gruebäck. - Det är någon som jagar mig, de vill mörda mig, skrek han. När polisen hann upp honom drog han en morakniv och ska ha betett sig aggressivt. Till slut avlossade en polisman tre skott på nära håll.
Mycket som är oklart
Mikael Gustafsson dog på platsen. - Det är fruktansvärt jobbigt för alla. Det är så många frågor. Varför var han där, i Falkenberg? Han bodde i Göteborg och skulle ha åkt hem till sin sambo i Skövde. När han aldrig kom anmäldes han försvunnen, säger Thomas G:son och suckar tungt. Han tror att hans bror drabbats av en psykos. - Han var aldrig aggressiv, var ostraffad och har aldrig hållit på med droger. Provresultaten visar också att han inte hade några droger i sig. Thomas G:son väljer att berätta eftersom han och familjen är starkt kritisk till polisens agerande vid dödsskjutningen. Familjen har själv valt den bild som i dag publiceras. - Mikael var ett geni på många sätt. Han var extremt kunnig på motorer och hade ett världspatent på gång inom bil-industrin. Thomas G:son och familjen brottas nu både med sorgen, och med vreden över hur polisen behandlat dem. - Det känns som att de bara skiter i vad som hänt. Vi är ledsna, förbannade och förvirrade. Vi fick inte ens dödsbudet av polisen, utan via medierna. När de inte fick tag i mamma sökte de ingen av oss andra.
Ingen brydde sig
Och missarna ska ha fortsatt: - När jag, min mor och min andra bror skulle åka ner till Falkenberg för att se på Mikaels kropp blev vi försenade. När vi kom ner var det mycket sur stämning på polisstationen. Vi blev hastigt informerade om vad som hänt. Och de sa rakt ut: "Han blev aggressiv så vi var tvungna att skjuta ihjäl honom". Hela mötet gick åt till att de beklagade sig över hur synd det var om dem. - Ingen frågade om vi behövde hjälp, hur vi mådde eller klarade av att köra hem. Och det är anmärkningsvärt att ingen i polisen hört av sig till oss efteråt, eller att polismannen som sköt har hört av sig själv. Var finns empatin?
