Petra Medes mamma- lycka: ”I grevens tid”

När Expressen pratar med Petra Mede är hon mitt uppe i de sista förberedelserna inför ”Kristallen” på TV4.

Att leda den direktsända galan innebär i år extra press, även för en välrenommerad programledare som Petra Mede. Corona gör att endast ett fåtal personer kommer vara på Vasateatern, och den stora rädslan är att det blir svårare att leverera skämt när ingen publik finns där och skrattar åt dem.

– När det är över på fredag kommer jag nog att ligga helt utslagen. Man måste alltid återhämta sig efter galor. Att direktsända är en väldig kick men också ansträngande, säger hon.

Manusförfattaren Edward af Sillén har jobbat nära Petra Mede i 15 år och har också varit involverad i årets ”Kristallen”. 

– Petras styrka som programledare är hennes intelligens, som hänger ihop med humorn. Hon har en stark intuition, man vet aldrig riktigt vilken väg hennes hjärna ska ta. Det är roligt att vara nära, säger han.

”Högmod och skam har präglat mitt liv”

Som tjugoårig lovande dansare skadade Petra Mede ryggen och blev sjukskriven under många år. Underhållningsvärlden hamnade hon i av en ren slump, då en kompis drog med henne till en ståupptävling som Petra vann. Det var 2005 och sedan dess har hon gjort kometkarriär.

Förutom att ha lotsat miljonpublik genom direktsända tv-produktioner och hyllats för sina skådespelarroller, så har Petra Mede hunnit göra fyra ”Sommar”- och ”Vinter” i P1. Efter det senaste vinterpratet kontaktades hon av ett flertal bokförlag.

Nu debuterar Petra Mede med den självbiografiska barndomsskildringen ”Skam och högmod i Sävedalen” utgiven av Norstedts.

– Högmod och skam är varandras motsatser, men de har präglat mitt liv. Redan under barndomen var det ganska drastiskt, å ena sida kunde jag tycka att jag var Guds gåva till mänskligheten. Samtidigt kunde jag skämmas så mycket för några finnar på näsan att jag nästan var beredd att hoppa av skolan. Jag ser det på min egen dotter också – antingen är det eufori eller katastrof. 

Under skrivandet av boken återvände Petra Mede till barndomens Sävedalen i Partille efter 32 år, och minnena väcktes till liv.

– Det är glädje men också en liten gnutta vemod i att tiden har gått, nu finns det inte längre. Vårt hus är inte samma hus, för de har huggit ner så mycket träd och målat om. Mitt Sävedalen är så förknippat med den tiden, nu är det en annan plats.

Blev mamma vid 43: ”I grevens tid”

Delar av boken utspelar sig i nutid, och ett kapitel handlar om Petra Medes kärlek till sin dotter. Petra Mede blev mamma när hon var 43 år, och två år senare separerade hon från dotterns pappa. I bokens slutord riktar hon ett tack till honom för att de tog ”våra livs bästa beslut”.

”Tanken har ekat i mig alltsedan min dotter föddes. Att inte ha barn. Vad var det för plan? What was I thinking? Hur dum i huvudet var jag? Men jag fick ett barn. I grevens tid. Det vackraste och mest fulländade barn som någonsin fötts. Jag skulle just fylla fyrtiotre. Tänk om jag hade missat henne. Tänk om vi hade missat varandra”, skriver hon i ”Skam och högmod i Sävedalen”.

Insikten: ”Ville inte gå miste om det”

Petra Mede fick sitt stora publika genombrott vid 35, efter att ha varit sjukskriven i många år. De roliga och prestigefulla uppdragen avlöste varandra, och tankar på barn var just då avlägsna.

– Jag tog igen mycket av det jag hade gått miste om mellan 20-30, det var en sådan lycka och jag var enormt uppslukad av karriären. Då kanske inte barn var prio ett.

Vad fick dig att ändra dig i barnfrågan?

– Jag kan inte riktigt säga vad det var som var utlösande. Men tiden gör att man ändå måste fatta ett beslut, då insåg jag att det var något jag inte ville gå miste om. Och snacka om att jag hade rätt. Det är inte lösningen för alla, men jag är oerhört tacksam att jag tänkte om. 

Att fylla 50

I våras fyllde Petra Mede 50 år, och hann bli ordentligt firad av sin familj i början av mars, strax innan coronautbrottet.

Vad betyder det för dig att fylla 50?

– Jag tycker att varje årtionde när man fyller jämnt är värt att fira lite extra. Det tyckte jag redan när jag fyllde tio. Min faster frågade vad som var så speciellt med det. ”Jo det är två siffror”, svarade jag.

Är du på en bra plats?

– Jag är nog lite för krass, jag går aldrig och tänker på om jag är på någon bra plats i livet. Man kämpar på och stretar på och får ögonblick av lycka och glädje ibland. Det är jämna skurar och jämnt solsken hela tiden faktiskt, säger hon med ett skratt.