Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Özz och Måns är skrämmande logiska – och träffar rätt i magen

Foto: © 2018 Rynefelt Photography, All Rights Reserved
Foto: © 2018 Rynefelt Photography, All Rights Reserved

Det är tveksamt om den här historielektionen gör dig smartare än en femteklassare. Men det kanske inte behövs eller ens är möjligt i en tid, då det är barnen som strejkar för klimatet och formulerar de oundvikliga sanningarna.

Måns Möller och Özz Nûjen är ur det perspektivet rena lattjolajban-lådan, när de viftar med gubbtestiklar och dokusåpatatueringar i syftet att fånga vår uppmärksamhet. Ribban är låg, stämningen opretentiös, känslan inbjudande och insvept i vardagshumor. Duon tappar text, kommer av sig och kompisgnabbas avslappnat när de i humanistisk Tage Danielsson-anda skapar både perspektiv och gemenskap. 

Det är tidslinjer och kartor, civilisationer och religioner. En snabbspolning genom världen som börjar redan för 4 miljoner år sen, och sedan studsar framåt via flodkulturer och förtryck.

Historiskt orienterad humor brukar annars rikta in sig på det mest pompösa faserna. Ju större fall – desto roligare. Hitler, Jesus, Napoleon, korsriddare och den spanska inkvisitionen kan i bästa fall bli perfekt komik. Men Möller och Nûjen använder inte historien på riktigt samma sätt som Monty Python eller Mel Brooks tidigare gjort, utan sammanfogar den istället associativt med rutinerat ståupp-material. 

Elden kopplas förstås till sommarens omtalade grillförbud, och hela tiden återkommer varianter på den klassiska frågan: Finns det några perser här? Assyrier? Kurder? Allt beroende på aktuell högkultur.

VÄRLDENS HISTORIA – DEN OSMINKADE SANNINGEN

Ståupp-show

Rival, Stockholm.

Vad: Stå upp-föreställning som följer upp den tidigare ”Sveriges historia – den nakna sanningen”.

Vem: Komikerna Özz Nüjen och Måns Möller står på scen, och har även skrivit manus, då tillsammans med Martin Lagos. För regi står Patrik Larsson och Bobbo Krull.

Spelas: I Stockholm till och med 16/12. Under vintern väntar därefter en mindre Sverigturné, innan showen flyttar till Draken och Göteborg 15/2-13/4.

Greppet vinglar stundtals. Anders Borgs penis får till exempel oproportionellt mycket uppmärksamhet i världshistorien. Men här finns också pedagogiska genidrag, som att måla upp årtusenden av kvinnoförtryck och sedan påpeka att vi ska vara glada över att kvinnor bara kräver jämställdhet och inte ”hämnd och vedergällning”.

Det är ett av flera till synes enkla garv som tack vare den historiska kontexten glider över i något större. Djingis Khan kan vara ett Christer Sjögren-skämt, men i botten finns även en påminnelse om svunna civilisationer och hur allt faktiskt har ett slut.

Att där knyta an till klimatdebatten blir därför skrämmande logiskt, och de på scen projicerade bilderna av den pågående glaciärkalvningen träffar en rätt i magen i all sin ofattbarhet.

För min del hade showen gärna fått sluta där. I ett modigt mollackord. Men humorduon famlar sig tillbaka till den lättsamma stämningen de vant sig vid. De lämnar oss inte i sorg, utan i varsin kroppsstrumpa. På sikt kan det senare kanske fungera som en påminnelse om det förra. Jag hoppas i alla fall det.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!