Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Öppen konflikt – i dansbandsvärlden

Thomas Deutgen. Foto: Roger Vikström
Medlemmar ur Lars-Kristerz och Scotts. Foto: Cornelia Nordström
SVÄNGOM. Här spelar Lasse Stefanz under Ekebofestivalen. Foto: Ulf Ryd

Nu samlas dansbandsvärlden i Malung.

Men det är en tudelad värld - med öppen konflikt bland publik, arrangörer och band.

Kampen pågår mellan de inbitna dansarna, och "vanliga" fans.

– Det är fullständigt jävla korkat, säger experten Thomas Deutgen.

Dansbandsveckan i Malung:

* Pågår hela kommande veckan.

* En höjdpunkt är Guldklaven, dansbandens egen gala där de bästa i genren prisas. Galan hålls under söndagen den 13 juli.

* Dansbandsveckan har hållits sedan 1986.

* 2013 var 49 891 besökare på plats, att jämföra med 17 806 besökare 1997.

Urval av artister:

Thorleif Torstensson

Sten Nilsson

Arvingarna

Larz-Kristerz

Streaplers

Drifterz

Donnez

Wizex

Sannex

Scotts

Barbados

The Boppers

Lasse Stefanz

Matz Bladhs

Elisas

Black Jack

Dansbandsveckan i Malung samlar hela Sveriges dansbandsälskare. Men samtidigt som de samlas, grälar de.

Sedan länge är genren nämligen splittrad, berättar såväl artister, arrangörer som fantaster och experter. Kanske blev det extra tydligt efter tv-programmet "Dansbandskampen" i SVT, som ledde till ett stort uppsving. Då började banden nå ut till en större publik, som plötsligt skulle möta de inbitna "dansarna".

– Den stora motsättningen finns mellan dansarna, hardcoredanspubliken och de som branschen borde försöka nå ut till - de som vill stuffa runt efter ett glas vin. Dansarna, som de kallar sig själva, vilket är så jävla dumt, skrämmer bort folk. Det ser ut som en gympasal där ute, säger Deutgen.

"Jävla korkat"

Många band vågar inte bredda sig, menar Deutgen. Detta på grund av rädslan att förlora de inbitna dansarna.

– Det är fullständigt jävla korkat, säger han.

Elisas, som genom sångerskan Elisa Lindström nått även utanför dansbandsgenren, har fått anpassa sig efter starka viljor från båda sidor i konflikten.

– Vi har valt att lägga oss mitt emellan allting för att få en så bred publik som möjligt och även nå ut till folk som kanske inte vågar gå ut och dansa annars, säger sångerskan.

Larz-Kristerz är ett av banden som lockar en publik som i stor mån vill lyssna, men kanske inte nödvändigtvis dansa.

– Lasse Stefanz och vi lockar ut de här "vanliga", som vill ta en bit mat, en öl och lyssna på musik. Vissa band har bara de här som går ut för att dansa. Vi tycker det är roligare med blandning. De renodlade dansarna gynnar ju tyvärr inte arrangörerna heller. De dricker vatten, har fika i bilen och så, säger bandets Peter Larsson.

Bengt-Åke Johnsson är vd för Ekebo nöjescentrum, och bekräftar den bilden:

– De här extremdansarna, som jag kallar dem, håller ju nästan på med tävlingsdans. De höll på att ta död på dansställena ett tag. De tycker så mycket om allt och alla, och det går inte att lyssna på dem, säger han.

Åker 15-20 mil

Bengt Starrin har bland annat skrivit boken "Sverige dansar".

– Man kan dela in publiken i passionerade dansare och nöjesdansare. Och många nöjesdansare tycker att det hela har gått för långt, säger han.

Anders Hessel är i sin tur en av de som är ute och dansar, ibland åker han 15-20 mil mitt i veckan för en kväll på golvet. Han driver bland annat hemsidan dansmaffian.se.

– En del tycker att förändringen är bra, andra inte. Nu är det allt fler som går ut och motionsdansar, och det är svårt att få det att gå ihop för arrangörerna. De här två grupperna som finns kan ha svårt för att samsas, det är olika sätt att dansa även om det är bugg och foxtrot. Grupperna irriterar sig på varandra i stället för att acceptera och ta hänsyn, säger han.

Conny Nilsson, sångare i klassiska Matz Bladhs:

– Det är tokigt att det blivit så här, det finns en kategori med mogna band och en med moderna band. Det är bara att beklaga. Men dansarna kommer ofta i svettband och handduk kring midjan, det är dåligt respekt och funkar väl i en loge på sommaren - men inte på restaurangerna under vintern. Ungtupparna vet inte hur de ska tillgodose en danspublik som varit med förr heller, säger han.

"Största hotet är dansarna"

En ungtupp i sammanhanget är Scotts sångare Henrik Strömberg:

– Det finns olika läger överallt. Men det löser sig ju lite självt också. De som gillar det mogna går inte på våra spelningar, och tvärtom.

Att det löser sig självt håller dock inte experten Deutgen med om.

– Det största hotet mot danskulturen är dansarna själva, säger han.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!