Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya tuffa tragedin i Gärdestad-familjen

Ted Gärdestads bror Kenneth Gärdestad berättar om saknaden och sin egen kamp Foto: Christer Wahlgren
Kenneth Gärdestad med sin bror Ted Gärdestad Foto: Torbjörn Calvero
Ted som 17-åring Foto: Per Kagrell

Ted Gärdestad skulle i torsdags ha fyllt 60 år.

Nu berättar hans bror Kenneth Gärdestad om saknaden, hyllningarna på nätet och sin egen svåra kamp.

– Jag har hudcancer, säger han.

Ted Gärdestads skivor

1972 – Undringar

1973 – Ted

1974 – Upptåg

1976 – Franska kort

1978 – Blue Virgin Isles

1981 – Stormvarning

1994 – Äntligen på väg

Det 22 juni 1997 valde Ted Gärdestad, en av Sveriges mest folkkära artister, att ta sitt liv genom att hoppa framför ett tåg vid Häggviks station i Sollentuna.

I torsdags skulle Ted Gärdestad ha fyllt 60 år och sociala medier fylldes av hyllningar till sångaren.

Ted Gärdestad led av schizofreni, en sjukdom som han kämpade mot i flera år. Kenneth Gärdestad, som också skrev alla Ted Gärdestads texter, fanns hela tiden vid sin brors sida.

– Det är klart att man blir jätteglad och stolt av alla hyllningar. Men det finns också ett vakuum mellan hyllningarna och ingenting. Nu är man mitt uppe i det här men sedan kommer det kännas som en tomhet när det inte händer något.

 

LÄS MER: Ted Gärdestads väg mot självmord

 

Greps för att ha kastat tegelstenar mot kvinnor

Kenneth Gärdestad firade Ted Gärdestads födelsedag i Eskilstuna där han lyssnade på en konsert med Rock 'n' Roll Machine, 13-mannabandet som kompade Ted Gärdestad från comebacken i Örebro 1991 fram till hans sista spelning, i Gävle 1996.

Han blev sjuk 1986 och det var två år senare, sångaren han greps efter att ha kastat tegelstenar mot två kvinnor på Östermalm som Kenneth Gärdestad förstod att hur allvarligt sjuk hans bror var.

Mellan 1989 och 1997 bodde Ted Gärdestad hos sin bror.

Hur märkte du av hans sjukdom?

– Han hade ju de här rösterna som plågade. Han ville ställa dem inför rätta. Det var sådana ord som han bara kunde få ur sig. Och så hytte han med näven.

– Ted kände sig urholkad invändigt på grund av den plågsamma upplevelsen av att han inte fick vara den han ville vara.

Det måste ha varit stort att ha ett så nära samarbete med sin bror?

– Ja det var precis så det var. Jag älskade Ted, han var ju min lillebror. Det är en relation man inte kan komma ifrån. Men att se på honom att han plågades, det gjorde ont.

Musiken blev en fristad för Ted Gärdestad.

– Det var ett sätt för honom att klara sig vidare. När han gjorde musik fick han ur sig sin inre kraft. Och jag fick en möjlighet att översätta musiken.

Tänker du ofta på Ted?

– Nu när det är så här så tänker jag på honom hela tiden. Men jag gör det annars också för nu blir det ännu mer begripligt och stort. Nu är jag tvungen att dela med mig både av min glädje och mitt vemod. Men vardagligt är det mest de goda minnena jag har.

Hur var Ted när han var frisk?

– Han var så förhoppningsfull, han kunde gå runt och vifta med en galge i studion och leva sig in i musiken. Han lyckades hitta humorn hos Michael Tretow. Ted var en väldigt glad person. Han sprudlade.

Hur förändrades han av sjukdomen?

– Det var ensamheten. Vännerna som han hade när han var frisk försvann. Det är inte lika lätt att handskas med någon som är sjuk. Musikaliskt var det bara Rock 'n' Roll Machine som klarade av det.

– Ted gick från att vara älskad av alla till att vara glömd. Inte som musiker, men som själ.

Fick cancerdiagnosen 2003

Under åren har Kenneth Gärdestad ofta berättat om sin bror. Men någon han valt att inte prata så mycket om är hans egen kamp för livet.

 

LÄS MER: Psykosen som blev Teds död

 

2003 diagnostiserades Kenneth Gärdestad med lymfom, en form av cancer.

– Jag stod på golfbanan och trodde jag hade sträckt mig men det visade sig att det var lymfom. Den satt vid sjätte ryggkotan. Det gjorde ont och jag tänkte att jag hade spelat för mycket golf men jag tänkte att det kan vara något annat också och det var det ju.

Det måste vara tungt?

– Det är klart. Jag har bytt mina egna stamceller och det är ingen lätt operation. Jag har legat på sjukhus under en lång tid och sedan återhämtat mig hemma och det är inte lätt, säger han och fortsätter:

– Sedan har det fått följdeffekter. Jag springer omkring med hudcancer på skallen också. Jag har väl varit lite för mycket i solen.

Hur mår du i dag?

– Jag är inte lika pigg som förut men jag tränar för att bli starkare. Jag gör vad jag kan men det är inte så lätt, man får kämpa.

Vad tänker du när du får se hur din bror hyllas nu?

– Jag är väldigt tacksam för den uppmärksamhet som Ted får. Han skulle ha varit jätteglad om han fick vara med om det.

Vad känner du när du lyssnar på låtarna i dag?

– Jag blir glad och går tillbaka i tiden och ser Ted framför mig. Jag blir mer nära Ted på något sätt. Jag är glad att Ted var min bror och att jag fick en chans att vara med där.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!