Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Nunstedt: Ingen dans bryter ut i Håkans film

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Det är förstås omöjligt uppdrag att koka ner sommarens oerhörda Håkan Hellströmkonsert till en lika stark filmupplevelse.
Foto: Jan Wiriden
"Håkan Hellström på Ullevi den 7 juni 2014" är vad den heter, varken mer eller mindre.
Foto: Jan Wiriden
Någon dans utbryter aldrig. Det stannar vid några artiga applåder under filmens sista halvtimme.
Foto: Robin Aron
Själv applåderade jag, och tjoade alldeles säkert också, under den där kvällen på Ullevi. Men att applådera en filmduk? Nej, där går gränsen.
Foto: Anders Ylander
Inte för att behovet blir särskilt påtagligt heller. Nyligen kom liveboxen "Håkan boma ye!" - hela spelningen utspridd på tre cd.
Foto: Robin Aron

Det är förstås omöjligt uppdrag att koka ner sommarens oerhörda Håkan Hellströmkonsert till en lika stark filmupplevelse.

"Håkan Hellström på Ullevi den 7 juni 2014" är vad den heter, varken mer eller mindre.

Innan Stockholmspremiären på biograf Rigoletto stegar regissören Mats Jankell upp på scenen och berättar, i korthet, att det här filmprojektet byggdes på en serie snabba puckar. Han avslutar med att uttala en förhoppning om att publiken ska dansa i biosalongen.

Men någon dans utbryter aldrig.

Det stannar vid några artiga applåder under filmens sista halvtimme.

Själv applåderade jag, och tjoade alldeles säkert också, under den där kvällen på Ullevi. Men att applådera en filmduk? Nej, där går gränsen.

Inte för att behovet blir särskilt påtagligt heller.

Nyligen kom liveboxen "Håkan boma ye!" - hela spelningen utspridd på tre cd. Konsertfilmen har tack och lov ett mindre uttröttande upplägg. Ändå känns det lite som att glo på en tv-dokumentär som kavlats ut till en längd den inte håller för.


Efter ett komiskt taffligt TV4-klipp får vi följa några fans på väg mot äventyret i Göteborg, och den ofrivilliga humorn fortsätter. Likheterna med Killinggängets "Ben & Gunnar – en liten film om manlig vänskap", där Gunnar (Johan Rheborg) och Ben (Robert Gustafsson) bilar mot Ullevi för en Springsteenkonsert, gör sig påminda. Sen får vi möta fans som tältar i matrosskjortor, bandet som repar på Lorensbergsteatern och Håkan som filosoferar alltmedan liveklippen långsamt tar över mer och mer.


Greppet att låta publikens mobilfilmer från Ullevi smälta samman med de proffsiga kameraklippen är begåvat, och i stunder anar man både den lyckorusiga masspyskos som drabbade arenan och känner musikens kraft under Håkans dansande ruscher på scenens catwalk.

Men det är för utdraget, för entonigt och för osorterat.

Filmen tillför ingenting till sommarens konsertupplevelse, snarare tvärtom.

Den hade fungerat fint som anspråkslös bonus-dvd i liveboxen, men som fristående biofilm håller den inte måttet.

Tre hits

"Kärlek är ett brev skickat tusen gånger"

Duetten med en uppenbart nervös Veronica Maggio är kanske filmens finaste stund. I soulmötet mellan kvällens superstjärna och stjärngäst uppstår en oemotståndlig nerv.

"Det kommer aldrig va över för mig"

När natten har sänkt sig över Ullevi framträder den granna scenen i all sin prakt. Och trots publikvältare som "Ramlar" och "Känn ingen sorg" visar Håkan att han inte var bättre förr.

"Du är snart där"

Som Annah Björk skrev i sin "Boma ye"-recension: Håkans sång lät bättre när man var innesluten i Ullevis ljudsystem. Men den här tio minuter långa indiepsalmen är himmelsk. Amen.

En miss

Stillbilderna

Det finns gott om fina bilder i den fotobok som gavs ut i slutet av sommaren, men greppet att lägga lite Ken Burns-effekter på stillbilderna och slänga in dem i filmen funkar inte alls.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.