Nina Persson berättar om cancertraumat

Sångerskans tillvaro genomgick stora förändringar efter att The Cardigans släppt vad som skulle bli bandets sista album, ”Super extra gravity” 2005.

Kommersiellt var läget ett annat än under succéåren på 1990-talet. Bandet hade visserligen börjat prata om en ytterligare skiva, gnistan fanns kvar, men Nina Persson sa nej.

– Jag kände att om det skulle bli några barn skaffade och fostrade så måste jag ta en rejäl paus. Jag skulle inte kunna få ett barn och sedan åka ut på långa turnéer igen, säger hon i ”Hundåren” med Tomas Andersson Wij.

Cancer i livmodern

Nina Persson berättar i ”Hundåren” hur hon hade börjat förstå att hon hade svårt att få barn och därför behövde lägga tid på det.

Tillsammans med maken Nathan Larson flyttade hon till Harlem i New York.

Hon inledde också en fertilitetsutredning – och det var då hon fick det svåra beskedet.

– Jag har gjort det här klassiska som man inte ska göra. Så jag har missat massa cellprover och det visar sig att jag har livmoderhalscancer. Det upptäcks under en rutingynkontroll, säger hon i ”Hundåren”.

Blev sluten och saklig

På ett ögonblick skiftade fokus från barnresa till akut cancersjukdom.

– Jag har förstått att det är generellt för människor som får sjukdomsbesked, att man blir jädrigt effektiv och väldigt saklig. Jag blev sluten och saklig och okänslomässig, säger hon i podden och fortsätter:

– De som står en nära rasar. Så man står i en situation där man dels ska ta tag i det största man varit med om, att bli frisk från en allvarlig sjukdom, och dels ta hand om alla som blir ledsna.

Barnlyckan sköts på framtiden.

Nina Persson opererades efter tre veckor och hon förklarar i ”Hundåren” att skickliga läkare gjorde att hon kunde behålla livmodern.

– Men det handlar om att 20 procent som fått en sådan operation kan få barn, säger hon i podden.

Sängliggande i fyra månader

Så småningom, efter rehabiliteringen från operationen, fortsatte arbetet med sidoprojektet A Camps andra skiva Colonia.

Albumet släpptes. De drog på turné, festade och spelade för utsålda hus i USA.

2009 blev så Nina Persson till slut gravid. Efter en utdragen och komplicerad process där hon var sängliggande i fyra månader föddes sonen Nils året därpå.

I ”Hundåren” beskriver hon hur allt som stängts in under sjukdomstiden sipprade fram något år efter födseln.

– Då började jag förstå vad jag varit med om. Både min sjukdom och vad karriären gjort med mig. Jag blev mjuk, sårbar på ett sätt, och blödigare. Jag började känna empati för mig.