Dagen före intervjun mejlar Nike Nylander och berättar att hon dessvärre blivit lite sjuk.
– Vår älskade katt sedan 14 år tillbaka dog för några dagar sedan och jag undrar nästan om sorgen över det utlöste förkylningen, säger Nike när hon på avtalad tid trots allt guidar oss runt på redaktionen och i "Aktuellt"-studion i SVT-huset i Stockholm.
Hon berättar att Sam, som var av rasen "europé", var njursjuk de sista åren.
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma så nära ett djur, men Sam och jag kunde titta in i varandras ögon och liksom se varandras själar, säger Nike Nylander och visar oss en bild i mobiltelefonen på när hon ligger i soffan och vilar med en tigerfärgad vacker katthanne som sträcker ut sig över Nikes axel och hals.
Vad Nike Nylander inte vet just nu är att hon några timmar senare denna dag då hon egentligen är skiftledig ska kasta sig i en taxi tillbaka till SVT-huset för att göra sändningar om terrordåden i Stockholm. Men nu pågår bara vanliga förberedelser inför kvällen sändning.
– Jag har världens bästa och proffsigaste kolleger, från grafikern till redaktören och onlinereportrarna. Det är verkligen ett grupparbete. Vi har väldigt roligt ihop och skrattar mycket, kanske just för att det är mycket allvar.
Vi fortsätter två trappor ner till sminket som ligger en korridor bort från den stora studion som "Aktuellt" delar med "Rapport".
– Det är lite speciellt att man drar i gång tolv timmar innan man ska peaka, vid sändningen klockan 21 då man helst ska vara på topp. Att sätta sig i sminket vid 18.30 gör att man kan slappna av en stund. Dominika Newelska och de andra sminkörerna kan verkligen konsten att trolla bort alla tecken på trötthet eller fnas under näsan. Jag kan känna mig supertrött och stressad, men sminkningen är en viktig del i förberedelserna. Oftast pratar vi om privata grejer, men jag kan också få andra perspektiv på vilka frågor jag bör ställa till kvällens gäster, förklarar Nike.
LÄS MER: Nike Nylander om det otippade skrattanfallet i Aktuellt
Nike Nylander: Jag är mån om att se prydlig ut i studion
Kvinnor i offentligheten värderas mycket mer kring sitt utseende än vad män gör, något som Nike tycker är tråkigt.
– Jobbar du med tv är utseendet förstås viktigt. Därför är jag mån om att se prydlig ut i studion. Sminket, kläderna och håret ska vara i ordning så att jag kan fokusera på mitt jobb och inte störas av att något sitter obekvämt eller står i vägen för det jag säger. Men jag försöker akta mig för att bli för besatt av mitt utseende. Jag har inte gjort några skönhetsingrepp, men jag kan förstå att det är lätt att dras med i botox och så vidare när man har ett jobb där man syns så pass mycket. Dessutom tror jag att många är rädda för att bli bortvalda.
– Jag är mer nöjd med mig själv nu än när jag var yngre. Då tänkte jag alldeles för mycket på allt som var fel, att jag borde gå ner några kilo eller att jag var för fräknig. Jag önskar att jag hade vetat då hur nöjd jag borde ha varit. När jag ser bilder på mig själv som ung tycker jag att det är sorgligt att jag nojade så pass mycket.
Vilken prägel vill du sätta?
– Även om det är ett lagarbete att göra "Aktuellt" så känner jag att jag har jättestor möjlighet att påverka innehållet. Flickors och kvinnors situation i världen och också här hemma känner jag ansvar för att vi uppmärksammar. Jag vill också att vi i ännu större utsträckning ska rapportera om vanliga människor för att lyckas beröra.
Filip och Fredrik visade i sitt "Breaking News" ett inslag där du ångrade sättet på vilket du sade hejdå till tittarna: "Nu blir det lokala nyheter. Sedan träffas vi igen. Träffas...?"
– Jag tyckte att det var himla roligt att de gillade att jag är så självkritisk. Jag har höga ambitioner, men med åren har jag lärt mig att det sällan är så dåligt i andras ögon som i mitt huvud.
På Youtube kan man se inslag där du drabbats av fnissattacker efter exempelvis ett inslag om kinesiska sexleksaker?
– Jo, men det har tack och lov aldrig hänt i något olämpligt sammanhang utan gånger då tittarna nog också har uppfattat komiken i det hela.
Hur får du ihop "livspusslet"?
– Jag har sett till att välja bra pappor till mina tre barn. Vi har delat på ansvaret. Men det var tufft då jag var ny på SVT, ville visa framfötterna och ibland började klockan tre om morgnarna. Jag hade träffat min nuvarande sambo och han kunde lämna mina döttrar på förskolan de dagarna, men det var lite tufft att inte vara där med dem själv då. Jag minns att jag skrev små lappar till barnen och klippte små kollage så att de skulle känna sig älskade fast jag inte var där när de vaknade. Å andra sidan kunde jag hämta dem i lugn och ro när jag var skiftledig eller slutade tidigt.
– Nu hinner jag vissa dagar bara se min sjuåring på morgnarna, men andra dagar kan jag hinna träna, förbereda middagen och hämta honom tidigt. Det bygger dock på att man har en man som är flexibel.
"Jag var mer avslappnad då jag blev mamma vid 43 års ålder"
Var det någon skillnad att bli mamma vid 30 års ålder och vid 43, som du var då din minsting föddes?
– Ja, jag var mer avslappnad och inte lika nojig som vid första barnet. Med David har jag också en större medvetenhet om hur fort barnet växer och blir stort.
I vår ålder är det inte givet att vi som kvinnor kan bli föräldrar. Fick du "längta barn" innan David blev till?
– Ja, det tog ett tag. Min sambo hade inte något eget barn så det kändes viktigt att få ett gemensamt, men det är inget man kan ta för givet. Vi hade tur att det gick. Ibland får jag intrycket att en del unga kvinnor tror att man kan vänta hur länge som helst med att börja försöka, men det gäller att vara medveten om att fertiliteten dalar efter 30. Jag är så glad att vi fick en liten sladdis. Det får mig att dessutom känna mig lite yngre att ha en pojke som går i sexårs.
Din pappa var arkeolog och din mamma var utrikeskorrespondent. Berätta om din uppväxt!
– Mina föräldrar brann för sina jobb och bägge var intresserade av världen. Min barndom var lite rörig, vi flyttade ganska mycket. Jag föddes i Uppsala och när jag var fyra år flyttade vi till USA. Efter ett par år flyttade vi tillbaka till Sverige och när jag var åtta separerade mina föräldrar. Pappa och min bror flyttade till USA och senare Köpenhamn, medan mamma och jag bodde i Stockholm. Jag längtade jättemycket efter min pappa och bror de där åren. Då jag var tolv år fick båda mina föräldrar jobb i Rom. Jag var jättearg och ville inte alls lämna klasskamraterna i Stockholm och försökte vid ett tillfälle rymma, men jag kom inte längre än till tågstationen i Rom. Efter ett tag började jag tycka att det var helt underbart att bo där.
– Min sambo säger att jag är en typisk storasyster som är dominant och tar på mig jättemycket ansvar, haha.
Du var närmare 40 år när du efter anställningar på Kulturdepartementet och Historiska museet kom till SVT. Hur var det?
– Ja, jag var 38 år, men det kändes inte konstigt att vara i den åldern och vara praktikant. Jag var förstås tvungen att lära mig jättemycket nytt, men jag kände en viss pondus och trygghet i kraft av min erfarenhet från andra områden.
Siktade du redan då på att bli programledare?
– Nej, jag ville ut och göra reportage och träffa människor. Men jag tror att både jag och arbetsgivaren snabbt upptäckte att jag var rätt bra på att vara i direktsändning. Den där första sommaren jag var på SVT var det bland annat flera fångar som rymde och som jag fick rapportera om. Det bidrog nog till att jag fick vara kvar.
Röt ifrån då en manlig kollega kommenterade utseendet
Du röt ifrån då en manlig kollega för några år sedan bad dig att ställa dig upp, synade din kropp och fällde en kommentar om ditt utseende?
– Jag trodde att den där kollegan kanske skulle säga att jag hade snygga byxor när han bad mig att ställa mig upp och snurra runt ett varv, men i stället sade han "nej, min fru hade nog fel, hon sade att du såg gravid ut". Som kvinna blir man hela tiden påmind om att man är en kropp. Jag namngav inte kollegan i det där Facebookinlägget 2011, men tyckte att det var värt att påtala hur fritt en del män tycker sig kunna kommentera kvinnors kroppar.
Du fick kritik efter "Aktuellt"-debatten mellan programledaren Janne Josefsson och SVT:s programdirektör Jan Helin om det var rätt att låta "Nya Tider" vara med och argumentera om tidningens ideologiska hemvist. Vad kände du efteråt?
– Det var tråkigt att det inte blev så som vi hade tänkt i sändningen, men jag försöker lägga detta bakom mig.
LÄS MER: Aktuellt-ankaret Nike Nylander i den heta debatten i SVT
Tycker att det gärna får märkas att programledarna är engagerade
Vad är tuffast med ditt jobb?
– Det absolut jobbigaste är när man känner att man inte har hunnit förbereda sig ordentligt. Skräcken är att inte vara tillräckligt påläst. Däremot tycker jag inte att det är läskigt när det händer saker under sändningen. Det blir ofta som bäst när det finns utrymme för spontanitet.
– Självklart blir jag berörd när vi rapporterar om gasattacker mot barn eller terrorattentat i Paris och visst kan det vara en utmaning att sända direkt, men jag tycker att det gärna får märkas att programledarna är engagerade.
Vad är du mest stolt över?
– Intervjun jag gjorde med kirurgen Paolo Macchiarini. Jag hade till skillnad från kollegerna på "Dokument inifrån" inte ägnat månader åt att granska luftrörstransplantationerna och det var en anspänning att veta att han hade beskrivits som en manipulativ person. Före sändningen var Macchiarini smickrande och trevlig. Efter min intervju, som blev ganska bra, var han iskall. "I expected more of you", var allt han sade...
Premium
Premium
Premium