Det är november och således den perfekta månaden att dra på sig sin svarta postpunk-rock och låta den och syntluggen fladdra dramatiskt i bistra vindar. Tyvärr är det inte längre 1985 så när New Order ställer sig på scenen, får man ta i beaktning att männen (och kvinnan) bakom instrumenten är medelålders och de flesta syntluggarna i publiken har försvunnit i takt med att hårfästet har dragit sig tillbaka. Det är svårt med en comeback och det riskerar alltid att bli en besvikelse. Men alla på plats har den förförståelsen.
Publiken och New Order sitter i samma nostalgiska båt.
New Order känns lika pigga
Det är 2015 och trots nytt album finns New Orders stora hits i backspegeln. ”Music complete” fick blandade recensioner och innehåller helt nyskrivet material – för första gången på tio år. Det tyder på att bandet har fått sig en kreativitetskick – måhända att låtarna drar åt olika håll – men det är i alla fall nytt och förhållandevis fräscht.
På scen känns de lika pigga. Det är tydligt att det finns en glädje hos bandet att stå här igen.
I kväll har de varit noga med att fylla låtlistan med sina trotjänare också. Det är tacksamt.
”Music complete” är inte höjdpunkten och fansen på plats är lojala sedan sin ungdom och efterfrågar gamla New Order.
Fem nya låtar och resten: ett pärlband av hits. Det blir den lyckade cocktailen.
MTV-stämning i lokalen
Kvällens kurva är långsamt uppåtstigande. Den inleds nästan på tomgång, men tar skruv vid de första tonerna av ”Age of consent”. Sedan blir det roligt. Så kul att Bernard Sumner emellanåt hoppar jämfota. Då kan man tycka att det har gått överstyr. Lite värdighet måste behållas.
Konsertupplevelsen förhöjs av MTV-stämningen som skapas av de många bildskärmarna.
Hur lite man än vill fastna i nostalgi, är det omöjligt att säga något annat än att kvällens explosion sker i de stora hitsen med ”Blue Monday” och Joy Divisions ”Love will tear us apart” som ett fiktivt svartfärgat men glittrande konfettiregn.
