Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nöjesredaktionen väljer årets bästa låtar

Nöjesredaktionen väljer sina favoritlåtar från 2012. Malin Collin, Lars Johansson, Kai-Anders Nilsson, David Lillemägi,Pär Hägred, Linus Brännström, Martin Carlsson, Anders Dahlbom, Pascal Engman, Therese Färsjö, Annah Björk och Malin Roos.

Anders Dahlbom:

Musik kan göra en glad, ledsen, energisk, allt där emellan. Jag gillar musik som gör mig osäker. Sharon van Etten flydde från ett våldsam pojkvän och skrev låtar om upplevelsen. Först några år senare orkade amerikanskan ta tag i både låtar och det förflutna. Hennes "Tramp" är trasigt vacker på ytan, strax där under mullrar det obehagligt. En känsla av att något tornar upp sig och är på väg att falla. Ingenstans blir det tydligare än på "Serpents", ett osäkert febertillstånd där huggtänder glimmar i mörkret. Det är därför "Tramp" är årets skiva och "Serpents" är årets låt.

Lyssna här!

 

Anders Nunstedt:

The Hives "Come on!" är ingen singel, men den är väldigt mycket mer än ett albumintro. Den har låtit lika bra live inför en peppad publik som när Fagerstas finest skapade en tillfällig lucka av anständighet i den sega invigningen av Friends Arena i höstas. Så fort min ipod shufflar fram den blir jag på bra humör. The Hives har inlett varenda konsert under höstens långa europa- och USA-turné med "Come on!". Det lilla mästerverket, som är en minut och åtta sekunder långt, är även en av bandets fem mest streamade låtar på Spotify.

Innan låten är över har Howlin Pelle & co utbrustit "Come on!" 60 (sextio!) gånger.
Hur man än ser på saken i övrigt är det oöverträffat.

Lyssna här!

 

Annah Björk:

Om vi säger att musiken är själens spegel så har jag varit en ytlig typ i år. En lättflörtad kalaspåse som gärna blir uppsnärjd i det blå för en stund. Har dansat mig snurrig till Solanges disco-rnb, tagit ett djupt andetag och drunknat i Lorentz och Sakarias Molnen, färgat håret rosa till Grimes Obvilion och sett huden knottra sig av Markus Krunegårds Korellreven & vintergatan. Snyggt producerad rnb, elektronisk emodisco och poetisk rap. 2012 går till historien som året då jag blev torsk på den ögonblickliga popfixen.

Lyssna här!

 

David Lillemägi:

Det var dansens år, 2012. Dansen där man viftar med en näve, två om man får feeling. Och det var de svenska housegiganterna som fick flest att vilja ta sig an luften med knytnävarna. Avicii följde upp monstret "Levels" med "Silhouettes". Swedish House Mafia gav oss "Don't you worry child" - en sjulhelsikes dänga, helt enkelt. House är det nya pop, och rappen fortsatte vara den nya rocken med Kanye West på tronen (lånad av mästaren Jay-Z).

Lyssna här!

 

 

Kai-Anders Nilsson:

Det finns tre låtar som gärna får spelas på min begravning. Otroligt nog kom två år 2012: Bruce Springsteens "Land of hope and dreams" och Van Morrisons "End of the rainbow". Den senare finns inte på Spotify (än) så egentligen fanns det ingen konkurrens om titeln "Årets låt". På Springsteens Woody Guthrie/Curtis Mayfield-frustande ånglok finns det plats för precis alla, det är bara att kliva på: "Grab your ticket and your suitcase, thunder's rolling down this track. Well, you don't know where you're going now, but you know you won't be back".

Lyssna här!

 

Lars Johansson:

Många gjorde det bra. Och framförallt en hel del svenskar fick till det riktigt fint. Men frågan är om inte de maskerade västkustdeltarockarna gjorde det allra coolast. Så mina damer och herrar, etta på Lars Johanssons årsbästalista är: Goat med "Run to your mama".

Lyssna här!

 

Linus Brännström:

Magnus Ekelund från Norrbotten har, tillsammans med kompbandet Stålet, gjort den allra finaste indierocken de senaste två åren. Debuten "Svart flagg" var ett av fjolårets bästa album och uppföljaren "Det definitiva drevet" ett av årets finaste. Bombastiska "Svartöstaden" finns dock inte med på någon av de skivorna – i stället är det första singeln från galet produktive Ekelunds kommande tredje album "Dödskult". Vi kan alltså redan nu räkna med att även 2013 blir ett starkt svenskt indieår.

Lyssna här!

 

Malin Collin:

För mig har 2012 bara handlat om en enda artist: Lana del Rey. Hon smög in i mitt medvetande runt nyår och i januari var jag så knockad att jag där insåg att mitt liv aldrig mer skulle bli sig likt. Hon är becksvart, skör och dekadent, men samtidigt stark och fri. Hennes låtar – både från "Born to die"-albumet och "Paradise" är det bästa som har hänt mig på flera år och hennes videor är konstverk i sig. Jag kommer aldrig sluta med för mycket eyeliner, romantisering av det dekadenta eller blommor i håret, trots att det snart är 2013.

Lyssna här!

 

Malin Roos:

"I'm a goddamn coward, but then again so are you". Precis så är det, så känns det. Fast egentligen hade det inte spelat någon roll om systrarna Söderberg hade sjungit om att sortera bestick i kökslådan eller plocka upp hundbajs efter doggen - sången går rakt in i hjärtat.
Tinar upp, lägger sig som bomull runtom. Svenska artister som försöker sig på amerikansk gräsrotsmusik, det brukar låta krystat, som man apar efter USA. Så är det inte med First Aid Kit. För mig är "The lion´s roar" lätt årets platta, synd att man bara fick ha två låtar av samma artist på den här listan. "Emmylou" hade såklart förtjänat en plats också.

Lyssna här!

 

Martin Carlsson:

Cliff Burton dog på E4:an i Småland 1986 och jag grät hjärtat i bitar. Fortfarande säger många att Metallica dog med honom, att allt som han representerade har försvunnit. Det lever dock kvar hos Jeff Matz. I "King of days" utmanar High On Fires basist Matt Pikes gitarr på en duell som känns som om Cliff Burton, James Hetfield och Tony Iommi hade förenats i en hymn på en soldats begravning precis innan skottsalvan avlossas. Sju sjuhelvetes omtumlande minuter utgör årets mäktigaste låt.

Lyssna här!

 

Pascal Engman:

Loreens "Euphoria" är kanske inte årets bästa låt. Ändå är det just Loreens kräftdans och lugg jag först kommer att tänka på när jag rekapitulerar musikåret 2012. Själv stod jag med dimmig blick och gin & tonic-darriga ben på en efterfest på Gärdet och försökte återge koreografin den där tidiga morgonen den 27 maj, efter den överlägsna segern i Eurovision Song Contest i Baku. De bilderna, som jag fortfarande ser i min inre tv så fort jag ser hör "Euphoria", gör i mina ögon Loreens superhit till årets låt.

Lyssna här!

 

Per Hägred:

Lundell sjunger om moln utan hårddisk. Bäddat för Trubbel om Nisse Hellberg. Bob Dylan om John Lennon. Thåström om Gun Club. Och Bill Fay kommer tillbaka och när han ska vara med hos Jools kräver han att publiken stannar hemma. Allas Allah-Las får oss att minnas Flamin' Grrovies och Anna Hertzman sjunger orden "fy fan" med svavel i munnen. Woody skulle fyllt 100 och det är förstås Jay Farrar som bakar kakan. Svenskskrällen är ändå Mando Diaos folkiga visa. Norska Dahlmanns... Och Budokan är årets bästa bandnamn. Och Neil pratar med Old Black - igen.

Lyssna här!

 

Therese Färsjö:

Med lite rättvisa borde Rodríguez "I think of You" vara med på listan, men eftersom det var soundtracket till "Searching for sugarman" och inte låtarna som kom i år blir den diskad. I stället får underbarnet Frank Ocean toppa listan, där han tränga med svensk dans, västkusthiphop, begåvade folkpopsystrar och massa svensk pop. Och så klart, vinnarlåten i Baku.

Lyssna här!

Nöjesredaktionens gemensamma årsbästalista

Sammanlagd topp 20, baserad på samtliga årslistor (ettan har fått 25 poäng, tvåan 24 - och så vidare).

Lyssna här!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!