"Jag har tagit fighten mot demonerna och vunnit"

Peter LeMarc, 50, har släppt både samlingsalbum "LeMarc klassiker" ock bok i veckan. I "100 sånger & sanningen bakom dem" får man följa honom genom livet som 20-åring och framåt. Där finns även alla hans låttexter.

 - Jag har fått förfrågan massor av gånger tidigare men sagt nej under lång tid av den anledningen att jag inte tycker sångtexter ska läsas. De ska lyssnas på. Mycket går förlorat i tryck. Tänkte jag då. Jag är ju så pretentiös ha, ha.

 Men så började Peter LeMarc rota i lådor och titta på gamla anteckningar och almanackor. Det satte i gång en flod av minnen.

 - Och då kändes det plötsligt bra. Jag började med den förra hösten och nu kan jag säga att jag är så in i helvete stolt! Nästan samma känsla som när min första skiva gavs ut. Jag har bläddrat i den tusentals gånger.

 Albumet är den första heltäckande samlings-cd:n med de bästa låtarna från Peters tio album, av vilka alla har sålt guld.

 - Ja, jag har haft mycket tur och rätt tajmning. Talang spelar inte så stor roll, säger han ödmjukt.

Annat var det på 80-talet. Han gav ut fyra skivor utan större succé.

 - Jag turnerade jämt före mitt genombrott. Kunde få en femhundring svart eller en back öl. Ibland har jag spelat för helt tomma lokaler men varit tvungen att spela ändå. En väldigt bra skola.

 Men 1984 kom dödsstöten:

 - Skiv-bossen sa att jag var död i branschen och att jag fick inte göra fler skivor. Jag hade ingen utbildning och min livsdröm och livslögn gick i kras. Då fick jag riktig panikångest och började gå i terapi.

Tre år senare kom det stora genombrottet. Men trots succén med albumet "Peter LeMarc" led han svårt av scenskräck, prestationsångest och dåligt självförtroende. 1998 kom "demonerna" tillbaka. Tryck över bröstet, svårt att andas, tunnelseende.

 - Jag som hade gått i terapi borde inte drabbas av det här, tänkte jag.

 Han höll sig mest hemma, skrev knappt några sånger, tog hand om barnen. Och bestämde sig för att gå till botten med problemen. Med gammal hederlig samtalsterapi, en grundlig sådan.

 - Ganska snart förstod jag att rötterna fanns att finna i min barndom. För mig är panikångest ingen sjukdom, bara symptom, säger han.

En del i det hela menar han kan vara att han förlorade sin pappa endast 17 år gammal.

 - Han dog i cancer. Klart att det har påverkat mig enormt mycket. Jag lärde ju aldrig känna honom på djupet.

 Pappan hade stora förhoppningar om att Peter skulle bli advokat eller liknande.

 - Det var först när han dog som jag vågade fullfölja drömmen om att bli musiker. När han gick bort försvann ju också alla hans förväntningar.

 Peter berättar också om sin gränslösa barndom. Hur han fick bestämma nästan allt hemma.

 - Bland annat hade jag kylskåpet till garage för mina leksaksbilar så vi kunde inte ha någon mat där. Och det tillät de mig!

 - Pappa var 45 när jag kom, vilket var gammalt på den tiden, och jag blev väldigt överbeskyddad och bortskämd.

Hur har allt detta påverkat dig?

 - Jag saknade kärnan som ger självkänsla. Jag hade ju inga konturer, fick ingen karta om gränser.

Har du varit arg på dem för det?

- Klart! Men de trodde de handlade rätt, de älskade mig över allt annat på jorden så klart.

 - Just därför har jag varit noga med att sätta gränser för mina barn. Jag tror jag är en ganska bra far. Den kontakt jag har med mina barn hade inte mina föräldrar med mig. Jag kan exempelvis sitta med min son och dricka vin och lyssna på musik.

År 2007 gjorde Peter comeback. Han hade inte stått på en scen på åtta år och uppsökte terapeuten igen för att få stöd.

 - Alla var överraskade. Första giget på Cirkus var helt utsålt. Det var sanslöst. Hysteriskt och fantastiskt.

 - Och det bästa av allt, demonerna var borta. I terapin har jag gått igenom och rotat i allt så det finns inget kvar. Tror jag, säger Peter, som planerar en ny turné nästa höst.

 - Just nu lever jag ett förbannat privilegierat liv. Det har tagit lång tid, men nu vid 50 kan jag känna att jag är väldigt nöjd med livet jag lever.