Gessles nya låter både fräscht och välbekant

Per Gessle är ändå en mästare i den svåra konsten att börja på blankt papper.

Sedan förra svenska soloskivan har han gjort en engelskspråkig platta, ett album med Gyllene Tider samt en skiva med Roxette.

När han nu återvänder till det svenska placerar han soundet i en oprövad miljö. "En vacker natt" är övervägande inspelad och formad i Nashville, med studioproffs som vanligtvis spelar med några av countryns största (Willie Nelson, Alison Krauss, Dwight Yoakam, Dolly Parton).

Välbekant och fräscht

Resultatet är både välbekant och förvånansvärt fräscht.

Gessle sjunger om prästkrage, liljor och tussilago, målar upp vyer med måsar, svanar och änder och "en sjö där du kan doppa dina tår". Sentimentaliteten porlar, romantiken spirar.

I en tillbakablickande kärleksvisa nödrimmar han "Vi blev kära ett tu tre, över några glas rosé".

Poängen är inte att han gör det för första gången, eller att han gör det igen. Det är att han gör det bra.

Den mjuka tonen och den finstämda ljudbilden får de blott åtta spåren på "En vacker natt" att ta ett steg från det Gessle-typiska, utan att han tappar sitt personliga tilltal.

Avslutande "Far too close", en ballad som ursprungligen skrevs för Roxette men som här blir till en duett med unga Savannah Church, är spåret som bryter av mest. Dels för att det framförs på engelska, men också för att det omfamnar countrymusiken utan filter.

Att det var den låt som spelades in sist av samtliga spår i Nashville är ganska talande. Gessle klev in i Blackbird-studion som en svensk popikon, och klev ut som en countrytolkare.

Vackert, ju.