Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Både rastlös och en vacker lägesrapport

Lars Winnerbäck är aktuell med nytt album. Foto: SARA STRANDLUND
Anders Dahlbom recenserar ”Eldtuppen”. Foto: Pressbild

Känslan av att vara lätt vilse i tillvaron känns igen. Närheten till det stora vemodet likaså. Möjligheter att starta om lyser ändå upp i mörkret.

På ”Eldtuppen” ger Lars Winnerbäck oss en både rastlös och vacker lägesrapport som landar bäst framåt slutet. 

När Winnerbäcks förra platta ”Granit och Morän” 2016 tog sig in på svenska albumlistans förstaplats (för övrigt har hans åtta senaste plattor alla gått in som nummer ett), passade han på att peta ner svanesången från landets genom tiderna största rockband. 

På ”Eldtuppen” är det som att Winnerbäck på sina ställen även tar stafettpinnen vidare rent musikaliskt. 

I mina anteckningar står det efter att ha umgåtts med Winnerbäcks tolfte fullängdare: 

”Kent? Kent! Som en basgång från Martin Sköld!”. 

Att Linköpings store son och Eskilstunas finest flera gånger landar nära varandra i både text och musik är nu inte speciellt konstigt. Winnerbäck kan det här med att syna tidens tillstånd från samma vinkel som Jocke Berg. En textrad från ”Paradiset” som ”Vi är Bullerbybarn på mediciner och Barolo” skulle glida obemärkt in på Kents gamla storsäljare ”Vapen och ammunition”. 

Nu är det inte som att Winnerbäck för övrigt på ”Eldtuppen” rockar i motljus eller försöker revolutionera sitt sound. Tvärtom. 

”Nu gör vi om allting igen” sjunger han i inledande ”Tror jag hittat hem” och det är lite så det känns här. Han åker till en skivstudio på den irländska landsbygden för att spela in, igen. Han skriver om livsfunderingar och tidens mörker och blir lite personlig, igen. Och som förväntat får han ur sig några fraser man vill skriva ut på papper och tejpa upp på närmsta elskåp. Ta ”Du bär din egen orkan” eller ”Vi söker och vi rymmer och vi längtar”.

Plattan startar med en bilfärd och en rastlöshet präglar sedan merparten av låtarna. Winnerbäck tar oss mellan Alperna och Key West. Han är på väg mellan kattungar och flyktingströmmar som han träffande nog beskriver samtiden i ”Paradiset”. 

Bäst blir ”Eldtuppen” framåt slutet när han landar i huvudstaden. 

”Död och himmel” är ett väldigt vackert avsked till en vän som lämnat. En sorts elegi över Stockholm upplevd genom ett bilfönster på en taxi. En låttitel som ”Stockholm i okt” innebär obligatoriskt regnrusk och förbannad ensamhet, men är också på sitt sätt en stark kärleksförklaring till staden som Winnerbäck på många sätt aldrig lämnat. 

Det ska bli väldigt kul att se och höra hur han förvaltar den här fina given live på vägarna.

LARS WINNERBÄCK

”Eldtuppen”

Vem: 43-årig låtskrivare, sångare och gitarrist, född i Stockholm och uppvuxen i Linköping. Slog igenom under slutet av 90-talet och är sedan dess en av landets allra största artister. Sjufaldigt grammis-prisad.

 

Vad: Winnerbäcks första platta sedan ”Granit och Morän” från 2016. På plattan, som är inspelad på Irland, består bandet av Jerker Odelholm (bas), Jonna Löfgren (trummor), Therese Johansson (gitarr, sång), Tomas Hallonsten (klaviatur, trumpet), Staffan Johansson (gitarr) och Carl Ekerstam (gitarr, kör).

Så bra är ”Eldtuppen” – låt för låt

”Tror jag hittar hem”

 

Första singeln är en roadmovie i grått på väg mot Stockholm.

”Paradiset”

Så nära Kent Winnerbäck har gått i karriären. En bister lägesrapportering med blicken mot något bättre.

 

”Eldtuppen”

Ensamhet, vemod och ”slut som artist”. Stark refräng. 

 

”Hur och vem och vad”

Rock om styrkan att våga stå med rak rygg.  

 

”Skulle aldrig hända oss”

Snabbare driv och en gitarr som doftar Mark Knopfler.

 

”När jag såg dig”

Har Lasse lyssnat på War on Drugs? Ett tillstånd till kärlekslåt som sveper fram.

 

”Vykort från Alperna”

En drömsk rapport från bergen. Andra gången Lasse doftar Kent.

 

”Precis det där”

Mullrande mörker a la Thåström. 

 

”Död och himmel”

Stark Stockholmsskildring om vän som gått bort.

 

”Stockholm i okt”

Mer huvudstad, en drivande rörelse från Ropsten till Mariatorget i snålblåst.

 

”Hymn”

Ett slags bokslut med lika delar nostalgi och kärlek framåt.