Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Årets bästa album - utländska

Arcade Fires "The Suburbs" var det bästa utländska albumet under 2010 enligt Expressens musikredaktion. "En mörk och tungsint temaplatta om vår tid", står det bland annat i motiveringen. Foto: Ramsey Cardy/Retna Pictures
Expressens musikredaktion har lyssnat igenom 2010 en gång till. Det gjorde vi så gärna.
2010 var ett spännande popår, med högkvalitativ amerikansk rock och hiphop samt svensk popperfektion från Robyn och Håkan Hellström.
Här är listorna på årets 10 bästa utländska album. Missa inte ett enda av dem.

1) Arcade Fire ”The suburbs”

Förorten brinner. Inte bokstavligen, som på sina håll i Europa. Utan mer på ett inre plan. En brinnande längtan till någon annanstans, till en annan framtid. ”The suburbs” är en mörk och tungsint temaplatta om vår tid, och här hittar kanadensarna plötsligt helt rätt. En storslagen tidlös rockplatta med ljuvliga melodier.

2) The National ”High violet”

Att titta djupt i rödvinsglaset och depprocka på slentrian är lätt. Det svåra är att få melankolin att verkligen gripa tag. På femte fullängdaren lyckas fem kostymklädda män från Ohio med konststycket att få en grå trist vardag att skimra. ”High violet” är inte bara
Nationals största stund hittills. Det är en skiva som faktiskt växer för varje lyssning.


3) Kanye West ”My beautiful dark twisted fantasy”

I somras stod Jay-Z på Sveriges största festivalscen och visade att världens just nu största rockstjärna är en hiphoppare. För bara några veckor sedan kom så albumet från toktwittraren Kanye West. Som här låter som världens just nu största popstjärna, Eminem inräknad. En mörk, skruvad och underbar popplatta.

4) Beach House ”Teen dream”

Drömpopen kommer från ruffa Baltimore, men värmer som en kalifornisk vind. Duons zebrarandiga slow motion-rock har med tredje albumet hittat sin plats, någonstans mellan Grizzly Bear och Band of Horses. ”Teen dream” hålls ihop av en outhärdlig längtan, atmosfäriska melodier utan slut och Victoria Legrands överjordiska röst, luftig och vass på samma gång.


5) Killing Joke ”Absolute dissent”

Killing Joke är bandet med sju liv och lika många stilgrepp. Mörk elektropop? Postpunk? Metalliskt slammer? Allt detta och ännu mer bröt och djävulskap ryms när den kameleontiska originalsättningen strålar samman för första gången på 25 år. De gör det för att hylla den bortgångne basisten Paul Raven och sorgearbetet föder magisk melankoli.


6) Band of Horses ”Infinite arms”

Tuff, men mjuk. Skitig men vacker. Rock, men country. Storslagen men uppriktig. Amerikanska flanellskäggen Band of Horses har länge varit en angelägenhet för indiepubliken, på ”Infinite arms” låter det som om de är på väg omfamnas av en betydligt större fanskara väldigt snart. Över huvud taget låter det som de är på väg. Bättre bilmusik får man leta förgäves efter.

7) Teenage Fanclub ”Shadows”

Med stämsång som får änglar att framstå som kråkor och låtar som är definitionen av perfekt pop seglar Norman Blake och hans mannar sin popkajuta i trygga farvatten. Den skotska gruppens tionde album och i synnerhet sommarsingeln ”Baby Lee” fick vartenda popsnöre att ansöka om medlemskap i supporterklubben.

8) Two Cow Garage ”Sweet saint me”

Det finns säkert tusen sådana här band vars existensberättigande mest handlar om att sätta fart på ölförsäljningen i baren. Såväl Lucero som Drive-by Truckers var också bra på att hinka pilsner men Micah Schnabels lilla band skapade det bästa röjet. För dem som fyllt iPoden med Gaslight Anthem, Weezer och Green Day.

9) These New Puritans ”Hidden”

Klassiska NME brukar numera nästan alltid vara fel ute, men pluspoäng för att tidningen nyligen utnämnde ”Hidden” som årets bästa platta. Så hur låter den då? Hm, svår fråga. Tänk dig att Wu-Tang Clan och Massive Attack spelar in en platta på en oljeplattform i Nordsjön. Äh, lyssna själv och upptäck årets stora överraskning
från sydöstra England.

10) Neil Young ”Le noise”

För mindre än en månad sedan gick Neil Percival Young i pension. Men han verkar inte ha några som helst planer på att dra ur sladden i sin "Old Black", gitarren som grungen skapades med. Höstens skiva startade som en soloturné innan landsmannen Daniel Lanois skruvade till den med diverse skumma ljud. En kärv historia och tyvärr var den gripande "You never call" för stark för att inkluderas.

I JURYN: Anders Dahlbom, Anders Nunstedt, Annah Björk, Martin Carlsson och Per Hägred.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!