Mia Parneviks nya liv – ärliga orden om panikångesten och operationen

Saker är inte riktigt som de brukar i Casa Mia, som Parnevikarna kallar sitt jättehus på Floridas soliga östkust. 

Det är nämligen alldeles stilla. 

Efter en sedvanlig rusch kring julhelgerna – som hos Parneviks består i att det kommer barn med partners, plus släkt och vänner i en strid ström – är det nu lugnet efter stormen. 

Snudd på tomt. Bara Phoenix, parets yngsta barn och enda son, är kvar. 

– Det var så skönt. Alla hade varit här med sina boyfriends. Och de är vuxna nu, men var ändå i sina barnrum, och så blir man så där som förälder – “när kommer ni hem?”, “ska ni ha middag?” – och de tycker att man är lite för mycket mamma.

– Men det är inte många familjer som umgås så mycket som vi. Det kräver ju mycket för att det ska hålla ihop sig, men det får man vara nöjd för, säger Mia Parnevik, 50, som ställer fram kaffe och svenska Dumlekolor när Expressen kommer på besök. 

Därför slutade de göra "Parneviks"

De senaste åren har det varit fullt upp även efter jul eftersom serien ”Parneviks” har spelats in just då, det är så här års det finns en lucka i Jespers golfschema. 

Men fyra säsonger med serien fick vara bra. 

– I år sa vi nej. Och det var för att alla var utflugna och så.  Och att inte ha inspelningen i år har varit ganska nyttigt för alla, säger Mia. 

Varför fick det vara nog nu?

– Nja, men det var nog pusslet, att alla skulle vara hemma. Det var ganska mycket många fick säga nej till, det störde lite nog på alla möjliga grejer. Och även om man tycker att det är kul, så sliter det också. 

– Fjärde gången gjorde vi det enbart för jag tyckte det var mysigt att tvinga hit barnen, haha. “Ni kan få en liten slant och så kan vi jobba ihop!”, säger Mia.

Barnen utflugna: "Det som är chockerande..."

Men visst blir det tomt när Peg, 23, Penny, 22, och Philippa, 19, och deras killar lämnat huset. Phoenix, 18, är på väg snart också, han håller på att söka till universitet. 

– Och om Phoenix nu åker ut, ska vi bo i det här schabraket själva? Vi har ett gästhus på 300 kvadrat och så bor vi på, jag vet inte ens vad det är, 1 400 kvadrat. Varför? Det är ju helt idiotiskt, säger hon. 

– När man alltid har haft sån här ruljans och kaos i huset, så blir det ganska stor skillnad nu. Huset är ganska stort nu när det bara är vi två. Det som är chockerande är att det går så fort, att det bara är där helt plötsligt. När Peg drog på college så hade man tre kvar men nu… säger Jesper, 53.

– Så visst är det läskigt och lite konstigt men samtidigt att är det en ganska skön fas, säger han.

Det är ingen brådska för dem att flytta. 

– Det är inte så många som kan lägga 150 miljoner eller vad det nu skulle bli, jag vet inte ens vad vi skulle lägga ut det för, det är ju inte “normala priser” så då kan man inte förvänta sig att få napp på en gång, säger Mia. 

Ett ytterligare tecken på hur tidernas förändras kom i början av februari: Penny Parnevik la upp en bild på när hennes pojkvän, förra NHL-proffset Douglas Murray, 38, friade – och fick ett ”ja”. 

 – Douglas ringde ju oss innan och frågade om lov som man säger. Jajemen. Han var så nervös, han ville att allt ska vara på rätt sätt och på rätt ställe. Han var jättenervös. Men det var väldigt roligt, säger Mia Parnevik. 

– Till det roliga hör också att när alla mina barn har fötts har de fått en “push-gåva”, kan man väl kalla det. En diamantring som de får när de gifter sig, av mig och Jesper. Och den ville Penny så gärna ha. Så Douglas ringde mig innan och sa “Du, jag vet inte riktigt hur vi ska göra det här nu, men jag hade tänkt att fria till din dotter, och jag vill jättegärna köpa henne en ring, men hon vill nog bara ha din”.

– Så jag fick fedexa den snabbt! Men jag har ju haft den på mig i 22 år, så jag fick inte av den av fingret, så vi fick skära den i bitar. Men hon ska ändå göra om den.  

Därför tänker de på att flytta till Sverige

I bakhuvudet hos Jesper och Mia finns, som det har gjort så länge, tankarna på en flytt till Sverige. 

– Vi har alltid sagt att vi ska flytta, vi sa att vi skulle flytta till Sverige när vår dotter blev fem–sex år, men det gjorde vi ju inte. Vi har ju ett litet radhus i Sverige och är där på somrarna och får det bästa av Sverige. Och resten av tiden kommer ju alla hit, haha, säger Mia. 

– Det enda som gör att man vill vara lite mer i Sverige är ju att ens föräldrar inte är purfärska, de är 80, liksom. Så man vill kanske tillbringa mer tid där. 

– Men vi är asjobbiga när vi kommer hem, för vi ser till att det blir middag tillsammans varje kväll. Det spelar ingen roll om det blir spagetti och köttfärssås eller grillat eller vad det nu är, men att man gör det tillsammans. Så vi gör väl det bästa av det när vi väl kommer hem, säger Mia. 

– Man har tagit för givet att varje sommar ska de vara där, och man träffar dem och då är det sommar… Och så har man lite i bakhuvudet att ”man vet aldrig” och då är det lite jobbigt så här på distans. Så det skulle vara skönare att göra fler såna kortare turer till Sverige. För så har man inte riktigt känt förut. Men flytta hem vet man aldrig… säger Jesper. 

– Alla jag känner, oavsett varifrån de kommer, om de så är födda i Sibirien, så vill de ändå tillbaka dit. Så man ska väl aldrig säga aldrig, säger han. 

Mias panikångest över podden

Det finns hursomhelst annat att tänka på just nu: Mia har nyligen dragit i gång podden “Parnevik & Engblom” tillsammans med sin barndomskompis Annelie Engblom. Det dröjer inte många minuter av första avsnittet innan tårarna kommer över att Phoenix är på väg att flytta hemifrån. 

– Men varför gör jag det här?! Ska någon jäkel höra det här?! Alltså, på riktigt. Men nu har jag startat det, och vi tycker det är skitkul, säger Mia nu ett tag efter inspelningen. 

– Jag hade ju panikångest över att göra den här podden. Alltså, på riktigt, panikångest. Jag har gått upp halv fem varje morgon den här veckan för jag kunde inte sova. Och Jeppe är ju alltid uppe med tuppen, så han tyckte det här var skitmysigt att vara upp med mig och dricka kaffe, och så sa han: “Nu har du riktig ångest, nu kan det nog bli bra!” Men jag har ju aldrig ångest annars! 

Innehållet är en blandning av gammalt och nytt.

– Man ska kunna känna igen sig, så vi ska vara hundra procent ärliga. Vilket kan vara för mycket enligt min man. Men han la faktiskt ut en video på mig när jag var naken i poolen, så… det är ju tur att jag älskar honom och vi har en bra humor. Det är en utmaning, som allt nytt man gör. 

Efter en stund får Jesper lov att hjälpa Mia att droppa i ögondroppar när hon sitter i soffan.

De har båda två varit på en blixtresa till Washington DC för att genomföra “lasik” – laseroperationer på ögonen.

På Instagram la Jesper upp ett filmklipp efter operationen, när de båda har på sig ögonlappar över de nyfixade gluggarna. 

– Vi fick ha de här lapparna på ett dygn. Det var när man skulle sova, för att man inte skulle gnugga sig i ögonen. 

Jesper ville fixa den långsynthet som börjat smyga sig på – och fick med sig Mia.

– Jag skulle ju inte göra det, för jag är livrädd för sånt där, men så tvingade du med mig, säger hon.

J: – För du har börjat se skitdåligt. 

M: – Ja, jag såg jättedåligt. Förr hade jag grymt stor text, nu kan jag ju se…

J: – Hon hade så stor text på telefonen att ett ord blev en hel rad! 

M: – Barnen bara: ”Mamma, det här är inte bra.”

J: – Jag trodde inte det var sant. Hon hade sina läsglasögon på sig när hon körde bil, vilket jag tyckte lät livsfarligt – och ungarna var också livrädda! – men nu ser du bra! 

M: – Ja, jag ser helt fantastiskt. 

J: – Jag tycker nästan jag ser för bra. 

Jesper Parnevik spelade in 135 miljoner

Jesper Parnevik spelade in drygt 15 miljoner dollar – runt 135 miljoner kronor – under åren på PGA-touren. Det är alltså enbart prispengar, utan sponsorintäkter eller liknande.  Nu spelar han på Champions tour, det som kallas seniortouren, tillsammans med andra golflegendarer som Bernhard Langer och John Daly. 

Parnevik spelar fortfarande in grova pengar med svenska mått mätt – han har snittat runt 500 000 dollar per år under sina fyra på Champions tour, och toppnoteringen är runt 7,5 miljoner kronor, men det blir mycket skratt när paret pratar om sina pengar.

Jesper: – Det är noll över från det! 

Mia: – Det är inte tillräckligt! Han har en fru som spenderar dem, haha! 

J: – Det är därför jag spelar så mycket, haha! Det är borta innan jag får in checken. Nä, men självklart är det mycket pengar, att man tjänar sex-sju miljoner eller vad det blir, men det går åt. Vi har alltid varit bra på att spendera. 

M: – Grejen är: Visst, vi har spenderat på oss, men vi har alltid spenderat mer på andra människor. 

J: – Jo jo. Det är det som är en av de största kickarna, som i jul när det bor 40 pers här, att man kan bjuda på allting. Och det är väldigt kul, så har det varit i alla år. Vi har ju väldigt mycket kompisar som har vanliga jobb och de har inte råd att resa hit och dit och spendera, så då har det ju alltid varit väldigt kul att kunna bjuda på saker och ting. 

M: – Det är väl den största lyxen, att kunna dela med sig. 

J: – Jag lärde mig en grej, det kanske inte är en jättebra filosofi, men jag läste det i en bok och det har jag anammat ganska väl: Det enda sättet att gå plus i livet är om man dör med skulder! Man föds ju med noll, så kan man gå bort med minus så har man ju ändå tjänat på det, haha! Så jag försöker anamma det. Men det kanske inte är något jättebra råd som man ska ge till sina barn…

Parneviks om hur de får relationen att fungera

När det blir en sån här förändring i livet, med både barnen som flyttar och att tv-projektet är över, och det blir mycket mer tid över än tidigare... Det är inte alla par som det är bra för. Men ni verkar ha en väldigt bra dynamik mellan er. 

– Det kan man förstå helt och hållet, det har vi hört massor. Par som ska dra sig tillbaks lite, så skiljer de efter två månader, säger Jesper.

– Det är därför jag ökar hela tiden, haha! säger Mia.

– Nä, men vi har haft tur där, att det nästan har blivit bättre. Sen har vi alltid tyckt det varit kul att vara med varandra, säger Jesper. 

Förutom det, vad har varit en nyckel för er i er relation?

– Jag tror att man bara ger upp på alla irritationsmoment. Jag tror det handlar om självinsikt också. När man inser hur mycket tics och slarv man har för sig själv som andra kan bli irriterade på, så då kan man nog sluta irritera sig på partners tics, som man kanske kan göra ibland, särskilt i början, säger Jesper.

– Som alla gör, Jesper. 

– Speciellt när det är stressigt eller någon irritation i luften.

– Som när du glömmer din plånbok för tionde gången, säger Mia. 

– Jaaa. Och då blir inte jag lika irriterad när hon glömmer något. 

Sedan följer historien, som de turas om att ömsom berätta delar av och ömsom skratta åt, om den där gången när Jesper glömde sin plånbok på flygplatsen i Miami och de höll på att missa flyget hem. (Och ja, de kom ombord på flyget, i sista minuten.)

De säger att de kompletterar varandra väldigt bra.

– Om jag har varit lite reserverad eller tänkt efter lite länge och tänkt på för- och nackdelar, så kan hon vara mer ”nu gör vi så här, nu kör vi!”, säger Jesper. 

– Men jag har ganska bra ”gut feeling” också! säger Mia.

– Det är skönt att ha nån som bara kör, så man inte hinner tänka jämt, säger Jesper.