Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Metallica ror hem en visuellt utmanade show

Metallica spelade inför strax över 20 000 i publiken i Oslo. Foto: LARS EIVIND BONES / DAGBLADET
Metallicas sångare och gitarrist James Hetfield och trummisen Lars Ulrich. Foto: LARS EIVIND BONES / DAGBLADET
”Scenen är lågt uppbyggd i mitten av arenan, som en boxar-ring utan rep. James Hetfield, Rob Trujillo och Kirk Hammett rör sig runt däruppe i samtliga väderstreck”, skriver Anders Dahlbom om konserten. Foto: LARS EIVIND BONES / DAGBLADET

OSLO. Ljudet strular, den norska energikällan är till en början svag.

Ändå ror Metallica till slut hem en visuellt utmanande show.

Vi tar det som sticker ut först, scenbygget och tribal-trummorna.

Scenen är lågt uppbyggd i mitten av arenan, som en boxar-ring utan rep. James Hetfield, Rob Trujillo och Kirk Hammett rör sig runt däruppe i samtliga väderstreck. Ovanför åker 52 meterstora videokuber upp och ner konserten igenom.

Även om jag förstår Metallicas vilja att komma nära publiken, känns greppet först mest rörigt. Det är svårt att veta var fokus ska ligga, var man ska titta.

Dessutom låter starten skräp inne i Telenor när Hetfields sång helt försvinner. Notoriskt ljudsvaga Globen är härmed förvarnad. Först vid en mäktig “Welcome home (Sanitarium)” faller bitarna på plats när kuberna studsar fram en effektiv fond.

Trummorna då? Jo, mitt i nya “Now That We're Dead” står de alla fyra och hamrar på varsin fyrkant. Det funkar faktiskt bättre än befarat.

Värre är det då med den norska energin inne i Telenor Arena. “Ni kommer att ha kul ikväll, tro mig okej?” säger Hetfield mitt i och låter som han försöker övertala sig själv. Trujillo gör piruetter med basen, Hammett imponerar mest med distinkt gitarrspel. Lars Ulrich är Lars Ulrich.

Och samtidigt är det Metallica vi har att göra med.

Inför en blytung “Sad but true” pratar Hetfield länge om Metallica-familjen världen över där alla är välkomna. “Det finns till och med gamlingar här!” viskar sångaren innan han börjar snacka med en elvaåring längst fram som antagligen ser sina metal-hjältar för första gången. Sista timmen blir Metallica för alla generationer, en pålitlig metal-koloss som efter snart fyra decennier tillsammans snyggt bottnar i både nutid och nostalgi.

Om Globen höjer energin från början lär det bli åka av direkt.

Låt för låt:

Hardwired

Entré i rött pulserande ljus. Tyvärr låter det tunt.

Atlas, Rise!

Bättre tryck, fortfarande svajigt ljud.

Seek & Destroy

Kuberna börja röra sig lodrätt. Publikfavorit med fint Hammett-solo.

Motorbreath

Ettrigt gammalt kort. Hetfield blir mer varm i kläderna.

Welcome home (Sanitarium)

Nu kommer video-kuberna till sin rätt. Vrålsnygg.

Now That We're Dead

Tribal-trummorna funkar, övriga partier tar sig inte.  

Confusion

Ny riff-fest som Hetfield dedikerar till det militära. Stabil.

For Whom the Bell Tolls

Startar tveksamt, stark finish.

Halo on Fire

Bästa nya spåret får rätt visuell uppbackning.

Take on Me

Ja, Trujillo och Hammett ger sig på A-ha. Bra? Nä. Kul? Okej.

Last Caress

Beprövad Misfits-klassiker som ikväll liksom snubblar fram.

Creeping Death

Eld och blodröda boxar.

Moth Into Flame

Ett trettiotal drönare svävar som eldflugor över Ulrich och tar helt över fokus.

Sad but True

Efter tacktal från Hetfield åker bly-skorna på.

One

Metallicas magnum opus pulserar i krigets svartvita färger.

Master of Puppets

Allsång och en Hetfield som äntligen verkar nöjd.

Extranummer:

Spit Out the Bone

Kuberna går i Norges färger över sylvassa riff.

Nothing Else Matters

Uttjatad men oumbärlig för alla med mobiler.

Enter Sandman

Telenor går äntligen bananas. Så dags.

Anders Dahlbom på plats i Telenor Arena i Oslo.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!