Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

SVT dödar Melodifestivalens själ

Maria Brander berättar om chanserna inför den första deltävlingen i Melodifestivalen 2020.
Några av de tävlande i deltävling ett i Melodifestivalen 2020.Foto: OLLE SPORRONG EXP

Edward Blom kom tillbaka! Allt är förlåtet.

För i år finns det visst bara plats för duktiga ”ESC”-trimmade bidrag i tävlingen.

Barn och gamla gör sig icke besvär. Inte humor heller.

SVT tycks ha sorterat bort alla avvikare, och dödar därmed Melodifestivalens själ.

Skämskudden har i decennier varit Melodifestivalens bultande hjärta. Åtminstone till hälften. Jo, jag vet. Vi ska tydligen få fram en värdig vinnare också. Men man ska aldrig underskatta den historiska betydelsen av minnesvärda pinsamheter. De förtjänar också sin plats i Melodifestivalens Hall of fame.

Gyllene skor, Forbes, och bröst som är som svalor som häckar, är den grund varpå schlagerkärleken vilar. Tävlingen behöver ett mått av kitsch, en glimt i ögat, och en rejäl skopa självdistans. En spricka för att lätta på trycket.

Det kan vara Christer Sjögren som älskar Europa eller fuldansande Rolandz i silvercape. Det kan vara någon olidlig barnkammarramsa, signerad Dolly Style eller Samir & Viktor. Eller någon rar veteran, som förra året då Arja Saijonmaa ville rädda sina årstider medelst en pittoresk bouzoukispelare på scen. 

Men i årets strömlinjeformade Melodifestival är de kära veteranerna av Jan Malmsjö-typ plötsligt bara slopade, och här finns heller ingenting som känns direkt adresserat till förskolekidsen. Kvällens startfält innehåller i stället fyra mycket prydliga ansökningar till Eurovision och ett par fredagsmysiga hiphop-akter. Över den rätt stillastående scenen flödar sofistikerat mörker och vitt ljus. Det är liksom mer på allvar än på lek, i ett jämntjockt upplägg som osar av prestationsångest.

Jag betvivlar verkligen inte att SVT och övriga inblandade jobbar häcken av sig för att det här ska bli så bra som möjligt. Ribban ligger ju numera skyhögt: Under tiotalet har nästan samtliga bidrag till Eurovision placerat sig topp tio, och vi har vunnit två gånger. När John Lundvik kom femma i fjol, kändes det i ärlighetens namn lite som en besvikelse.

I den sitsen satsar man kanske inte på Björn Ranelid som sitt kraftdjur. Samtidigt tampas Melodifestivalen med en sjunkande status, och ”artister” som Rolandz bidrar knappas till att öka kredden. Då är det förstås frestande att helt enkelt rensa bort allt som riskerar att uppfattas som tramsigt, och på sin höjd låta en uppskattad Sean Banan florera i en mellanakt. 

Men i och med det dör också en liten del av Melodifestivalen.

När Edward Blom tävlade med ”Livet på en pinne” skrev Jonas Gardell efteråt på Twitter: ”Dansande ostar och cupcakes! Det här är inte ett tv-program. Det är en haschfantasi.”

Jag behöver nödvändigtvis inte en fullt utvecklad haschfantasi i varje tävling, men kan man åtminstone få något i nivå med Arvingarnas rörande koreograferade pappadans från i fjol?

För om inte någon gör bort sig ofrivilligt i kväll, tycks det enda vi har att se fram emot i år vara Drängarna i Luleå. Just det! Drängarna. Går det ens att tänka sig en märkligare högtidsstund?

Maria Brander tippar:

Till final: Felix Sandman ”Boys with emotions”, Malou Prytz ”Ballerina”.

Till andra chansen: Robin Bengtsson ”Take a chance”, The Mamas ”Move”.

Robin Bengtsson om stödet från sonen

Under lördagens deltävling får Robin Bengtsson stöd i publiken av sonen: ”Får rjuvkika från sidan eller nåt”.