Den 1 april 2017 somnade den folkkära skådespelaren och regissören Gösta Ekman in, han blev 77 år gammal. Med honom försvann en hörnsten i den svenska film- och underhållningshistorien.
Hösten 2011 drabbades Gösta Ekman av cancer och hamnade på Huddinge sjukhus. Vid hans sida under hela sjukdomstiden fanns hustrun sedan 1989 – konstnären och dramatikern Marie-Louise Ekman, 73, som då var chef på Dramaten.
Under den fyra månader långa sjukhustiden förde Marie-Louise Ekman dagbok för att vara makens extra minne, något hans läkare rekommenderade att hon skulle göra. Nu ger hon ut boken ”Få se om hundarna är snälla i kväll...”, som baseras på anteckningarna.
Fick extra tid
Gösta Ekman återhämtade sig efter den omtumlande sjukhustiden vintern 2011-2012. Marie-Louise Ekman beskriver det som att de fick ”extra tid” tillsammans.
– Det är miraklet här. Man kan se uträknad ut, men ett år senare vara i full gång. Han satte upp en ny föreställning. Så kan människans kraft se ut. Det är något allmängiltigt i den berättelsen, att man kan ligga och var så utslagen och sedan kan man hämta sig, säger hon och fortsätter:
– Varje människa som går igenom en allvarlig canceroperation och drabbas av detta traumatiska blir märkt. När man går igenom väldigt dramatiska händelser tar livet en lite annan riktning. Man blir mera skör, både den som blir utsatt för det och den som står väldigt nära.
När Marie-Louise Ekman senare läste upp anteckningarna från sjukhustiden för Gösta Ekman grät de tillsammans.
– Jag läste och han lyssnade. Det var hemskt jobbigt. Men det var själva vitsen, han ville att jag skulle läsa upp anteckningarna. Det tog hela sommaren, man fick läsa i korta stunder och dela upp det.
LÄS MER: Göstas kärleksord till hustrun – i SVT
Saknaden och sorgen efter Gösta
Enligt Marie-Louise Ekman har arbetet med boken har varit ett sätt att hantera saknaden och sorgen efter Gösta Ekmans död.
– Jag känner det som att det här är Göstas och mitt gemensamma projekt. Jag mår bra av att få uppehålla mig vid honom och ge honom plats i tillvaron.
– Jag har förlängt vår tid tillsammans. Jag började titta på de här anteckningarna i julas. Då slog det mig: jag kan ju fortsätta att vara med Gösta. Jag kan vakna på morgnarna och känna att vi ska hålla på med varandra i vårt projekt. Det är ett sätt att få vara tillsammans och förlänga samvaron.
Gösta Ekman opererades och överlevde den kritiska tiden efteråt. Fem år senare skulle han just bli friskförklarad när läkarna upptäckte att cancern hade kommit tillbaka, den här gången gick hans liv inte att rädda.
Vad saknar du mest med Gösta?
– Hans sätt att uppföra sig. Hans slutledningsförmåga. Jag försöker tänka: ”Hur skulle Gösta ha sagt i det här sammanhanget? Hur skulle Gösta ha gjort?”. Han hade ett så fantastiskt språk och sätt att tänka och uttrycka sig på.
– Vi pratade hela tiden och jag saknar väldigt vårt prat. Vi hade ständig dialog, eller två monologer. Gösta skrattade och sa redan i början av vårt förhållande: ”Det är så roligt för vi pratar på samma gång, men vi tar också paus på samma gång”.
– Vi hade väldigt roligt och det var hela tiden spännande, år efter år. Det var någonting som fungerade overkligt bra mellan oss.
LÄS MER: Hustruns farväl av Gösta Ekman
