Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Värdig vinnare – men juryn måste ändras

Levan Akin och Levan Gelbakhiani om priserna: ”Vi är väldigt överraskade och glada”.
Vinnarteamet bakom ”And then we danced”.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Filmen blev årets bästa på Guldbaggegalan. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Euforiinjektionen ”And then we danced” är en synnerligen värdig vinnare.

Annars bestod Guldbaggegalan främst av förlorare, och sorgliga påminnelser om filmkrisen: 

Inte ens kulturministern hade orkat se filmerna. En rörande fin Lasse Åberg förde tankarna till folkkära fornstora dar, medan Metoo efter två år redan var ett minne blott.

Årets kanske viktigaste film uppmärksammades inte ens. ”Älska mig för den jag är”, dokumentären om Josefin Nilsson var visserligen en tv-produktion, men den skakade om en hel bransch. 2019 var året då alla brann för Josefin. Men på galan, som annars har en tradition av både in memoriam och jämställdhetsarbete, syntes inte ett spår av detta. Inte av Metoo heller för den delen – rörelsen verkade efter två år av galanärvaro, redan ha förpassats till filmhistorien.

Klimatet var, med andra ord, något ljummet. Svensk film har ju under 2019 präglats av ointresse från publiken. Numera orkar visst inte ens kulturministern Amanda Lind se Guldbaggefilmerna, vilket hon bekände för Expressen på röda mattan. Men det stannade inte där. Guldbaggeproduktionen hade till och med satt ihop en sketch om krisen, för att lätta på trycket, och outa elefanten i rummet. Ingen verkade, begripligt nog, särskilt road av detta.

Hederspristagaren Lasse Åberg berörde däremot långt in i hjärtat. Kanske för att hans storhetstid plötsligt kändes så lång borta. ”En epok är slut”, som han själv sa med bruten röst och syftning på alla legendarer som gått ur tiden.

Det sved dubbelt. För vilka ska ta över efter dem och axla folkkärheten på bio in i framtiden?

Många av de prisade filmerna under kvällens gala är i själva verket förlorare som inte alls har lyckats uppfylla förväntningarna på sålda biljetter.

”And then we danced” är ett undantag. En georgisk dansfilm borde, åtminstone i teorin, ha svårt att attrahera den bredare publiken, men den har ändå haft något fler besökare än storfilmen ”Eld & lågor” och nästan lika många som ”Quick”.

Den svenska filmhorisonten verkar behöva vidgas bortom det förutsägbara, och med ett pris som är tänkt att stimulera vår filmproduktion, kan vi ju lika gärna börja reformarbetet där. 

Alla är inte nöjda med Guldbaggen. Utfallet känns ibland godtyckligt, och det tror jag det, med tanke på vilken liten skara som har makten. Vinnarjuryn består av nio personer som beslutar genom ”öppna diskussioner”. Oscarsakademin består av 9000 personer, som en jämförelse, medan Danmarks stora filmpris Robert som delas ut av Danmarks Film Akademi, har omkring 2000 medlemmar i ryggen. Om vi nu vill att Guldbaggen ska förbli ett så pass tungt pris, att det åtminstone engagerar kulturintresserade personer som Amanda Lind, kan det eventuellt vara något att ha i åtanke.

Lasse Åberg tilldelades hederspris:

Lasse Åberg tilldelades hederspris under måndagskvällens Guldbaggegala.

Peter Jöback fick Guldbaggens publikpris:

Peter Jöback fick Guldbaggens publikpris för filmen ”Jag kommer hem igen till jul”.