Maria Brander

Tystnadskulturen har varit kompakt

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Martin Timell.
Foto: / LINUS HALLSENIUS

Sverige har knappast upplevt en större tv-skandal.

Martin Timell som en gång lärde en hel generation allt om relationer och kärlek, anklagas nu för sextrakasserier på bred front.

Det ska ha pågått i åratal, utan att TV4 tog ansvar för situationen, och det är förstås inget annat än en skam.

TV4 har länge velat vara en stor trygg famn att riktigt gosa in sig i. De har Ernst, de har Mat-Tina, de har den alltid så förstående Malou, och ett värmande Nyhetsmorgon där Tilde sitter och ler i all evigheters evighet. Amen.

Den skit som funnits på insidan, av denna konfettiglittrande och välsminkade fasad, verkar behandlas som ett problem först när den sipprar ut. För tio år sen blev väderprofilen Tone Bekkestad avstängd för att hon hade visat naveln i Slitz. Men att Martin Timell anklagats för sexism i flera varv, har man med obekymrad dubbelmoral bortsett från.

Det är en sak slänga ut den redan ökända Katrin Zytomierska från ”Idol” 2008 efter att hon kallat en deltagare för ”bögig”. Uppenbarligen en helt annan att på allvar konfrontera Timell för den veritabla tsunami av sexistiska och rasistiska mobbningskommentarer han sägs ha lämnat efter sig. Inne på sin 42:a säsong av tjugoårsjubilerande ”Äntligen hemma” så praktiskt taget personifierar han ju TV4, som ett slags hemmafixande grådaskig landspappa.


Ändå eller kanske just därför lät tv-cheferna allting fortsätta som vanligt. I åratal. Till och med efter att anklagelserna till viss del blivit offentliga 2015.

Ja, något gjorde de förstås. Utredde ytligt, gav löften, och vidtog arbetsmiljöåtgärder av oklar art.

Men det finns ju faktiskt ett arbetsgivaransvar i att flytta på eller åtminstone grundligt granska problemets utpekade källa. Inte minst för att skydda andra.

Sexismen inom filmbranschen har inte varit någon hemlighet, och samma sak kan sägas om tv-världen. Säkert för att den präglats av exakt samma osäkra arbetsvillkor, utbytbarhet och sexualisering av unga kvinnor.


Men tystnadskulturen har varit kompakt, i en värld där trakasserier närmast verkar ha varit en normaliserad baksida av jobbet. Timell framstod för två år sen, när flertalet ex-kolleger pekade ut honom som mobbare, inte som vare sig ledsen eller orolig.

”Det är inte en mänsklig rättighet att arbeta på TV4”, sa han då.

Något för honom själv och kanalen att fundera på de närmaste dagarna. Oavsett hur allt slutar, är i alla fall en sak klar: TV4 har fått den tv-profil de förtjänar.