Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Tusse var som bäst när det gällde

Se hela eftersnacket efter Eurovision 2021 med Elin Jönsson, Ellinor Svensson och Maria Brander.
Foto: ROBIN VAN LONKHUIJSEN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Tusse växte och växte för varje ton. Ändå blev resultatet en besvikelse.

Lasta inte Tusse för det.

Däremot skulle lite självrannsakan hos schlagerstormakten Sverige inte skada: Borde vi rentav sjunga på svenska igen?

Respekt, Tusse! För ingen hade kunnat göra det här bättre. Han var som bäst när det gällde. Hade en helt annan säkerhet än under tisdagens semi, och sjöng med styrkan hos miljoner röster. 

Det märktes, om inte annat, på oddslistorna där ”Voices” klättrade flera placeringar direkt efter framträdandet. Nästan som om Tusse var en superhjälte som nyss fyllt en smått bortglömd låt med ny kraft. Själv blir jag fortfarande överraskad varje gång av hur bidraget snirklar sig in i hjärtat, och får det att pulsera lite starkare.

Ändå blev det en fjortonde plats, och för första gången sen 2013 hamnade Sverige därmed utanför topp-tio.

Ett fall som ändå känns rimligt eftersom konkurrensen inte liknade något annat. 

Tolvorna strålade 

Andra år brukar det finnas en eller ett par favoriter. 2021 fanns det plötsligt hur många som helt: Italien, Malta, Frankrike, Ukraina eller Schweiz har avlöst varandra i förhandsspekulationerna, och inte ens efter framträdandena gick det att bli klok på vem som skulle vinna. 

Tolvorna strålade över alla möjliga länder, för att till slut landa i ett italienskt månsken (på danska).

Det betyder förstås inte att Sverige är slut som schlagerland. Mellanakten inleddes trots allt av Måns Zelmerlöw med ”Heroes”, och startfältet fullkomligt dignade av svenska låtskrivare och nummerkreatörer. Men bidragsmässigt verkar det just nu krävas något annat än den strömlinjeformade finsmakarpop vi tenderar att skicka. 

Exempelvis modet att inte sjunga på engelska.

Jag vet inte om det är en strömningstjänsteffekt, men det verkar som att vi blivit allt mer sugna på kultur på andra europeiska språk. Och i Eurovision är icke-engelskan trots allt ett rätt enkelt sätt att sticka ut. 

Med det sagt behöver Sverige nödvändigtvis inte ta i från tårna likt Ryssland eller Ukraina, även om jag skulle kunna föreställa mig ett midsommarpräglat bidrag: Tänk er en dalkulla med blomsterkrans omringad av dramatiska violinister på en scen som kryllar av små grodor och fallossymboler. Det har något! 

Eller är det 2022 vi till sist skickar Jon Henrik Fjällgren, hans ren och ett norrsken?

Antagligen inte, och jag tror verkligen inte att gamla nationalromantiska fantasier är rätt väg att gå. Men lite nytänk där man släpper den ängsliga idén om att tilltala alla, skulle sitta fint. 

Det går liksom inte att göra kalkyler på allt, och knappast någon hade väl på förhand kunnat ana att Europa i år skulle falla för hårdrock på italienska.

Tusse: ”Topp tio hade varit fint”

Tusse nöjd med framträdandet i ESC.

Missen när Carola presenterar Sveriges röster: ”Lite nervös”