Maria Brander
Jag kan omöjligt värja mig mot inslaget med Danny. Man ser liksom känslorna komma vällande mot en – som rött blod ur en Stanley Kubrick-hiss:
Han ska göra Petters ”Du vet jag gråter”, en låt om att bli lämnad. Han har skrivit en egen personlig vers, och har tagit ett ”hip hop”-grepp eftersom ”det är en person som behöver dissas”.
Danny nämner ingen vid namn, men vi vet nog alla att det här handlar om exet Molly Sandén.
Så Danny sjunger, och efteråt ser han så fruktansvärt ledsen ut, och han rör sig på det där dämpade, nästan lite apatiska sättet – som att chocken inte riktigt klingat ut. Han säger att han inte vet om texten upplevs som ”utlämnande”, men Petter säger, med emfas, att det gör den.
Jag vet att det har gjorts hur många breakup-låtar som helst genom musikhistorien. Från Abbas ”The winner takes it all” till Justin Timberlakes ”Cry me a river” eller Ariana Grandes ”Thank U, next”. Men det här är något annat, och på en helt ny nivå.
Det är tidig juni, bara månader har förflutit sen uppbrottet, och Molly har för endast ett par veckor sen släppt ett (till råga på allt hyllat) album om varför hon valde att gå. Och där sitter Danny och ska hålla ihop.
Han är berättigad till en låt. Till sin version av historien. Men det här kan aldrig bli samma sak som att höra Mollys texter i sina hörlurar. För inslaget med Danny är här och nu, utan skydd och barriärer. Sorgen står rakt framför oss, och de andra artisterna skruvar på sig – sitter som bedövade, med glasartade blickar. För vad sjutton ska de göra? Hälla i Danny en flarra vin och säga att Molly är ett svin? Nej, förstås inte. Så i stället fastnar inslaget lite som en klump i halsen.
Bianca Ingrosso brukar hävda att det här är ett generationsproblem. Att hon stör sig på hur vi åttiotalister och äldre tycker att personliga sår bara får vädras för ett högre syfte av att hjälpa andra. Visst. Total transparens ska väl egentligen inte vara ett problem. Samtidigt har det nyligen kommit studier som problematiserar hur personliga tragedier i influencervärlden förvandlas till kapital. Magdalena Petersson Mc Intyre’s artikel ”Agencing feminity: digital Mrs. Consumer in intra-action” som publicerades i somras fokuserar visserligen på kvinnliga influencers. Men samspelet mellan kommersiellt genomslag och att dela något privat är nog applicerbart även i andra fall.
När Danny kommer till Gotland kan han spelet. Han vet att ”Så mycket bättre” lever på de personliga berättelserna och att en tolkning baserad på uppbrottet i princip är obligatorisk.
Så han gör en låt. Han gör den bra, och jag hoppas så att den inte kostade honom mer än vad han egentligen kunde avvara.