Maria Brander

Svårt att se ”Tigrar” räcka hela vägen

Ronnie Sandahls "Tigrar" blir Sveriges Oscarsbidrag.
Foto: Triart
Foto: STELLA PICTURES / STELLA PICTURES TRIART FILM VIA STELLA PICTURES

Guldet blev till sand. Åtminstone för ”Utvandrarna”.

Vi får hoppas att det går bättre för ”Tigrar” på Oscarsfronten. Även om det lär bli svårt att konkurrera med Frankrikes skräckbidrag om en kvinna som har sex med en bil.

Det krävs goda argument för att inte skicka ”Utvandrarna” till Oscarsgalan. Så pass goda att jag börjar misstänka att den är dålig. Med premiär först på juldagen, så har jag ännu inte haft möjlighet att se nyinspelningen av det svenska nationaleposet.

Men originalet fick hela fem Oscarsnomineringar när det begav sig, och belönades även med två Golden globe. Man kan väl säga att det var 1971 års ”Parasit”, om än med ett mer jordnära klassperspektiv. Regissören Erik Poppe har dessutom talat sig varm för migrationsberättelsens globala aktualitet, samtidigt som filmen tycks ha ett Hollywoodsnyggt yttre. 

Det är förstås ingen garanti för framgång, men Poppe lyckades i alla fall hyggligt 2016 då hans norska ”Kungens val” nådde shortlist som en av nio filmer med chans på en statyett.

Detaljer som spelar roll i ett Oscarsrace som handlar minst lika mycket om att ens lyckas bli sedd, som att faktiskt skicka en bra film. Sverige har dessutom fått internationell kritik tidigare för mindre strategiska val när man till exempel ratade ”Män som hatar kvinnor” eller ”Hundraåringen” till förmån för smalare alternativ. 

Med det sagt är det inte säkert att ”Utvandrarna” hade haft tillräckligt mycket att komma med ändå. Jan Troells framgångar har trots allt hela 50 år på nacken, och både Max von Sydow och Liv Ullmann var redan tunga internationella Bergman-stjärnor på den tiden.

”Tigrar” känns ur det perspektivet helt klart som det pigga och modiga valet, med åtminstone några saker som talar för den: Ronnie Sandahl är numera en lovande talang i Hollywood och hans kommande film ”Perfect” köptes nyligen för 150 miljoner kronor av filmbolaget Searchlight efter en hård budstrid.

Erik Enge i huvudrollen gör ett djupt berörande porträtt av det slag som Hollywood älskar, och på film fungerar antagligen fotboll bättre som universell identifikationsfaktor än migration.

Samtidigt har jag svårt att se det räcka hela vägen. Kategorin icke engelskspråkiga film har alltmer kommit att domineras av filmer med tydliga koncept som verkligen sticker ut med vinnarna ”Parasit” och ”En runda till” under de två föregående åren. 

Jag har svårt att se den tendensen ändras mitt under pågående ”Squid game”-feber, och sist vi faktiskt fick en nominering var med Ruben Östlunds tydliga Guldpalmsvinnare ”The Square”.

Då är nog Frankrike mer i fas som skickat sin ”Titane” (även den Guldpalmsvinnare) – en body horror film som för tankarna till David Cronebergs ”Flugan”, fast nu handlar det om en kvinna i sexuell förening med en bil. 

Man kan säga att det är lite svårt att avgöra om den är bra, men den lär i alla fall inte bli bortglömd bland de omkring 90 andra bidragen.

”Inte bara en film om en ung fotbollspelares resa” 

Skådespelaren Erik Enge och filmskaparen Ronnie Sandahl berättar om den hyllade filmen Tigrar, om en svensk 16-åring som blir ungdomsproffs i Inter i Italien.