Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Skäringer har rätt om Bianca – därför stinker influencer-industrin

Bianca Ingrosso i ”Wahlgrens värld”. Foto: DPlay
Mia Skäringer Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Mia Skäringer har helt rätt. Den nya sociala medier-industrin stinker av falskhet.

Bianca Ingrosso med kolleger spelar gärna rollen av den stöttande väninnan, men i själva verket är de entreprenörer som kränger produkter främst genom att få tjejer att sträva efter ouppnåeliga ideal.

Mönstret är gammalt, men den kommersiella paketeringen är ny, och det har blivit hög tid att utkräva ansvar även av influencerbranschen – hur oskyldig den än vill vara.

Unga tjejer är en utsatt grupp. Jag vet det, för jag har själv varit en – på den tiden då alla kvinnliga programledare vek ut sig, glamourmodellerna svällde av silikon, Kate Moss representerade idealet ”heroin chic” och Veckorevyn vänskapligt tipsade sin 13-åriga läsekrets om hur de bäst tillfredsställde pojkvännen.

Med influencers är det mer komplicerat. Många av dem har egentligen exakt samma syfte, nämligen att sälja annonser, kläder, smink och fillers, medelst icke särskilt verklighetsförankrade ideal. Men förpackningen är en annan. 

En influencer fungerar ju också som ett slags vän som engagerat delar med sig av skilsmässor, förlossningar, ätstörningar, och pepp. Hon finns där när du vill köpa smink, men troligen inte alls när livet krisar och du behöver någon som bistår åtminstone med pizza och lösgodis.

Det är ett tveksamt kompiskontrakt som påminner om det gamla fenomenet TV Shop där deppiga hemmafruar förr kunde tröstas av en falsk konsumtionsbaserad gemenskap. Nu är det i stället de unga tjejernas osäkerhet som exploateras med låtsasbilder av härliga måltider (som inte alltid äts), exotiska resemål (de ej köpt biljetten till själva) och påkostat producerade utseenden. Dessutom i ett bedrägligt kluster av värdeladdade ord.

Här framställs de unga entreprenörerna inte alls som att de vill tjäna pengar på dig, utan snarare som mäktiga förebilder inom traditionellt nedvärderade kvinnliga områden som till exempel smink. Att ta hand om sig kan ju dessutom vara ett slags feminism numera, och vips är våra influencers inte bara reklamfejor utåt för en produkt, utan ”ambassadörer” för något diffust världsförbättrande. Rena rama Raoul Wallenberg, om de själva fick bestämma,

En del av mig är lite fascinerat förtjust i den här Marie Antoinette-artade galenskapen. Jag är heller inte sämre än att jag gillar mode, smink och snygga bilder.

Samtidigt måste de bilder influencer-världen förmedlar tas på allvar. Även om Bianca Ingrosso gärna beskriver sig själv som en ung tjej som prövar sina vingar och kan göra fel, så är hon trots allt en inflytelserik affärskvinna med mångmiljonomsättning.

Opinionen började på 00-talet utkräva en mer medveten hållning av den tidens utseendehetsare i form av medier, reklam- och modebransch. Vi borde tänka detsamma kring sociala medier, och utkräva lite vuxet ansvar av alla influencers. 

Påverkan är ju ändå just vad de säger sig vara experter på.