Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Plågsamt hur de sugit själen ur hans låtar

Jakob Hellmans okända jobb – det har han gjort.
Jakob Hellmans låtar har blivit slaktade i ”Så mycket bättre”, skriver Maria Brander.
Foto: TV4
Men med Pluras tolkning av Hellman vände det och han fick äntligen den hyllning han förtjänar.
Foto: TV4
Han är så värd det där ögonblicket, skriver Maria Brander.
Foto: TV4

Tove Styrke oroar sig för Jakob Hellmans prestationsångest.

Jag våndas mest över hur alla slaktat hans låtar.

Men med Pluras tolkning vände det, och Hellman fick äntligen den hyllning han förtjänar.

Det finns något väldigt fint med hur alla i ”Så mycket bättre” liksom vill skydda det sårbara i Jakob Hellman. Till och med Tove Styrke, som är yngst, och som har gråtit så det skvalar och berättat om sin utbrändhet vid 19 år ålder, tycks gripen av modersinstinkter. Man är alltid orolig för Jakob, säger hon. ”För han är alltid så hård mot sig själv.” Men kanske är det också just den där högt satta ribban som gjort hans comeback så strålande.

Ur det perspektivet blir det därför lite plågsamt att tänka på hur alla andra i stället har sugit själen ur hans låtar de senaste veckorna. Helen Sjöholm gjorde ”Hon har ett sätt” till obegriplig plåtslagarmusikal. ”Tårarna” blev en blek kopia hos Markus Krunegård, medan Ana Diaz till denna vecka gjort klinisk Sting-musik av ”Vara vänner”.

Men så är det förstås en rätt otacksam uppgift att tolka det album som utvecklats till något av den heliga graal inom den svenska popvärlden. En perfekt och dyrkad skiva, som romantiserats i generationer, även av de som knappt var födda när den kom. Hur ska man någonsin kunna göra den rättvisa?

Stackars Hellman, tänker jag. Inte för att han själv verkat det minsta besviken, utan för att även jag har smittats av den där omsorgen. Man vill liksom skydda honom och förvalta hans låtskatt. För hur ska det nu gå med Jakob Hellmans Stim-intäkter efter programmet? Han förtjänar kanske pengarna mest av alla vid det där bordet.

Pluras mycket oväntade uppvaknande kommer därför som en lättnad. Nej, jag syftar inte på den där segelbåten som de tillägnat Benjamin Ingrosso. Även om det var en upplevelse att se Plura med cigg i munnen och båt om magen (han borde kanske varit en ångbåt i stället), utan på finalnumret.

När Plura fyller ut för Hellman i Perssons Pack-klassikern ”Tusen dagar härifrån”, och dessutom gästas av Per Persson själv, så är det som att bli kastad tillbaka i tiden. Alla är som omgivna av ett gyllene sken, Plura har plötsligt fått liv i sig igen, och Jakob Hellmans ögon fylls sakta av tårar.

Han är så värd det där ögonblicket. I den bästa av världar lindrar det kanske rentav den där känslan av osäkerhet och misslyckande som så lätt sipprar igenom honom. Genom oss.

Synd bara att det inte är Hellman själv som har skrivit låten. Men man kan ju inte få allt.

Tove Styrkes tårar – familjens ord i tv.