Maria Brander
Det har gått nästan 50 år sen en svensk regissör lyckades bli Oscarsnominerad för både bästa film, regi och manus. 1973 var det Jan Troell som stod för bedriften tack vare ”Utvandrarna”. Året därpå var det Ingmar Bergman med ”Viskningar och rop”. Ingen av dem vann just de kategorierna. ”Utvandrarna” med total fem nomineringar tog inte hem något pris alls. Det gjorde däremot ”Fanny och Alexander” 1984 då den belönades med totalt 4 Oscars, men utan att ens vara nominerad till bästa film. Trots det så räknas Bergman-filmen som en av de mest framgångsrika utländska Oscarsfilmerna någonsin.
Nog säger det en del om hur stor Ruben Östlund är, och det mesta pekar på att han är långt ifrån färdig än. Vår nyblivna ordförande för juryn vid årets filmfestival i Cannes pratade inför galan både om sin kommande film ”The entertainment system is down” och sitt ”förutsättningslösa möte” med Keanu Reeves.
På en gala som dessutom till stor del handlade om hur det traditionella Hollywood mötte det nya Hollywood borde vi också kunna känna oss stolta över hur ”Triangle of sadness” faktiskt tillhör den senare kategorin. Ett slags försök till en ny riktning, som vi också hittar hos galans absolut största vinnare – ”Everything, everywhere all at once” (bästa film plus sex priser till).
Båda filmerna är i sammanhanget lågbudgetfilmer, har berättelser med ett inte så litet mått av kaos, och drar uppmärksamhet till sig med å ena sidan spyorgier och å andra sidan kampsport med dildos och buttplugs.
Många har menat att ingen av filmerna är särskilt bra, samtidigt som hämningslösheten i skapelserna utan tvekan har en viss magnetism. Men med feelgood-budskap om familjesammanhållning och förståelse har det antagligen varit lättare för EEAAO att hitta hela vägen fram till Oscarsakademins hjärta.
Att se Michelle Yeoh, 60, vinna för bästa kvinnliga huvudroll kändes för övrigt på riktigt som ett steg framåt för mänskligheten. Hon är den första asiatiska kvinnan någonsin att ta hem kategorin, och höll ett tal där hon hyllade alla mammor (de riktiga superhjältarna) och uppmanade kvinnor att aldrig låta sig luras till att tro att de passerat sin storhetstid.
Att hon dessutom fick kvällens mest entusiastiska stående ovationer kändes glädjande självklart. Att Jamie Lee Curtis, 64, utöver det vann för bästa kvinnliga biroll blev en fin bonus på en kväll där priserna på den manliga halvan hamnade hos välförtjänta underdogs: Ke Huy Quan som under en lång period inte såg några möjligheter för asiatiska skådespelare och lämnade yrket, samt Brendan Fraser som efter flera svåra år nu äntligen fick sin revansch.
Att inte gråta en skvätt efter att ha sett en darrig Fraser stirra på och krama sin statyett under tacktalet borde vara omöjligt.
På det stora hela blev Oscarsgalan 2023 därmed mysig tillställning, där man skämtade lite grann om fjolårets Will Smith-skandal, men varken slogs eller bråkade. Det var kanske inte så kittlande, men varmt och tryggt och faktiskt oväntat välgörande mitt i annars så oroliga tider.