Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Brander

Norrmannen var Sveriges piggaste humorgnista

Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ©1985 AB SVENSK FILMINDUSTRI STILLBILDSFOTO: FELIX
Foto: OKÄND / OKÄND

”Jag är svensk”, sa Jon Skolmen i ”SOS: En segelsällskapsresa”.

Och på sätt och vis var han ju det.

Med ”Sällskapsresan”-filmerna och tv-klassiker som ”Nöjesmassakern” blev han en del av vårt folkliga humorhjärta. En lägereld som nu förlorat en av sina piggaste gnistor.

Sketchen där Jon Skolmen skulle låtsas vara svensk är egentligen rätt märkliga minuter. I filmen kommer båten in på svenskt militärt skyddsområde, och som den norrman han är, måste han plötsligt låtsas: ”Jag heter Olle. Jag har tjackat en kvart på Östermalm. Hur är läget? Jag pysslar med reklam. Helan går, sjung hopp faderallan lallan lej,” drar han till med. En snobbig nidbild av svensken som faktiskt håller än i dag – trettio år senare.

Men Skolmen skulle inte vara svensk. På tv och på film var han ju vår ständige norrman som med glatt humör fick agera jordnära energisk motvikt till exempelvis den lite mesigare Stig-Helmer. I den klassiska humorrollen som Ole Bramserud hade han alltid ett konstruktivt driv, och en typisk åttiotalsmanick för varje tillfälle: En radio som tog in en massa stationer, en klocka med kronometer, en penna som kunde skriva under vatten, en schweizisk armékniv. Nördiga statusprylar från en analog tid, som i sig kan framkalla en nostalgisk klump i halsen.

Jon Skolmens tidlösa humor

Men Jon Skolmen själv var på sätt och vis tidlös. Oavsett decennium tonar han framför oss med det yviga alltid glesnande håret och den glada mustaschen. 

Ändå hade han hållit på så länge. Sin yrkesbana inledde Skolmen på norska NRK redan i början på sextiotalet. Vi kom att importera honom främst i och med ”Sällskapsresan” 1980 (året han fyllde 40), och efter det var han med i samtliga fem uppföljare fram till och med ”The Stig-Helmer Story” (2011). Han tog även en tur med den tredje ”Göta kanal”- filmen. 

Men starkast förknippad bortom Ole Bramserud är han annars med SVT:s underhållningsklassiker ”Nöjesmaskinen” och ”Nöjesmassakern” som sändes under åttiotalet. Där ingick han, i olika konstellationer, i ett starkt gäng tillsammans med humorprofiler som Sven Melander, Lasse Åberg, Gösta Engström och Åke Cato. Den senare lämnade oss redan för två och ett halvt år sen. 

Med Skolmen försvinner en epok

Med Jon Skolmen är det därför ännu en bit av SVT:s guldålder som rycks bort – en epok då vi fortfarande såg allting tillsammans på tv, och skapade gemensamma minnen.

I en klassisk sketch från ”Nöjemassakern” sitter Jan Skolmen tillsammans med Sven Melander vid ett groggbord på Kanarieöarna och försöker med en miniräknare komma fram till hur man får mest alkohol för pengarna. Man måste ju ”tänka på pocenten”, säger de och tvingar i sig grön chartreuse som tydligen är vägen till den billigaste fyllan. 

Så i dag jag tänker på ”pocenten”, och den där barnsligt hjärtliga humorn som bor i en gräll stickad mössa, en ful fiskarhatt, men kanske allra mest i ett enkelt välkomnande skratt. Och det funkar. Jon Skolmen gjorde en ju så genuint glad, att det i denna stund är en tröst och en ynnest bara att få minnas honom.