Maria Brander
Fram tills för en vecka sen var Bruce Willis ”Die hard”-hjälten som med åren fått ett slags löjets skimmer över sig. Inför Razzie-galan i mars (Hollywoods eget kalkonpris som delas ut i anslutning till Oscars) så ”förärades” han till och med en helt egen ”sämsta”-kategori för hela sju roller, bara under 2021.
En kategori som man senare valde att dra tillbaka efter att familjen den 30 mars meddelat att skådespelaren drabbats av afasi, en sjukdom som kan påverka både den språkliga förmågan och minnet.
De parodiskt dåliga skådespelarinsatserna hamnade då i ett nytt ljus som snabbt skulle komma att kompletteras av ytterligare skuggor, när Los Angeles Times rapporterade att sjukdomen hade varit en väl bevarad hemlighet i branschen i flera år.
Intervjuer med flertalet personer vittnade om hur Willis ofta inte verkade vara medveten om var han befann sig, och var tvungen att få sina repliker upplästa i en hörsnäcka eftersom han annars inte kunde komma ihåg dem.
Ibland hade hans förvirrade tillstånd rentav utgjort en säkerhetsrisk i scener där det förekom vapen.
Man kan förstås hoppas på att allt handlar om en omgivning som bara velat hjälpa Willis att fortsätta sin passion, sjukdomen till trots. Men det faktum att Willis har spelat in hela 18 titlar bara under 2021 och 2022, talar inte direkt för det, utan pekar snarare på att de runtomkring velat tjäna pengar genom att mjölka det sista ur en fallande stjärna.
I LA Times beskriver vittnen det som att Willis behandlades som en ”marionettdocka”, och att det mesta handlade om att försöka dölja hans tillstånd.
Det är hjärtskärande läsning, som också ger en bild av hur stjärnstatus kan bli ett fängelse för den som inte längre kan rå över sig själv. Så länge som det fortfarande gick att använda stjärnan Bruce Willis som en vinstdrivande tillgång, så spelade det ingen roll vad det innebar för människan.
På många sätt är det också den andra sidan myntet av Will Smiths örfil på Oscarsgalan. Den var säkerligen en produkt av en så kallad toxisk maskulinitet i Hollywood, men antagligen ännu mer av stjärnstatusens betydelse i filmindustrin.
En mindre känd man hade antagligen blivit övermannad och utslängd, kanske redan innan örfilen var ett faktum. Säkerheten kring Oscarsgalan är skyhög. Men nu var det en av Hollywoods mäktigaste stjärnor som stegade fram, och hans minsta rörelse kan sätta i gång kugghjul som är värda astronomiska summor i filmindustrin. Folk omkring kände helt enkelt av terrängen. Vad kostar oss minst?
Den här gången tog det dem dagar att komma på svaret. Efter kraftiga reaktioner portas Will Smith just nu från film efter film.
Man kanske ska se det som en seger. Att protesterna till slut fick sippra in och få verka. Men jag tror snarare att händelserna kring både Will Smith och Bruce Willis mest är toppen på ett isberg av en stjärnkult som fått växa hur invasivt den vill, så länge som bara cashen rullar in.