Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Magnus Uggla har räddat den upphackade säsongen

Här överraskas Magnus Uggla av sonen på födelsedagen – ”Du alltid har funnits där för mig”.
”För ingen har väl mer än Uggla räddat den här upphackade jubileumssäsongen”, skriver Expressens Maria Brander. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Magnus Ugglas upprättelse i finalen av ”Så mycket bättre” är inte bara något av det finaste jag sett, den är också oerhört välförtjänt. För ingen har väl mer än Uggla räddat den här upphackade jubileumssäsongen.

Jag kan tyvärr inte säga att årets ”Så mycket bättre” slutade med flaggan i topp. Låtarna räckte knappt till, vilket troligen beror på att Sven-Bertil Taube inte kunde vara med, och efter några extremt intensiva avsnitt hade liksom det mesta av energin runnit ur deltagarna.

Men det avrundande firandet av Magnus Ugglas 65-årsdag blev ändå ett vackert sätt att sluta på. Det är ju han som har burit hela den här säsongen på sina spinkiga axlar. Vem hade anat det när han kom som ett gråväder en juniafton, och insisterade på att bo för sig själv?

Hela upplägget för ”Så mycket bättre” såg då inte särskilt lovande ut: Artister skulle komma och gå, låtar kunde väljas tämligen slumpmässigt, och ibland sjöng vissa inte alls. Men Petter, Miss Li och allra mest Magnus Uggla har guidat alla med varsam hand, och faktiskt nått oanade höjder av välbehövlig feelgood-känsla. 

Uggla har nått djupen genom att tala om sina självmordstankar, sin adhd, och sin komplicerade relation till modern. Men han har också underhållit med perfekt komisk tajming, och en alldeles särskild äkthet som gör att man ändå alltid måste ta honom på allvar: Uggla skulle aldrig sitta och tokdigga tolkningarna bara för kamerans skull. När han säger saker, så betyder det något.

Därför kändes lördagens hyllning av kung Uggla helt naturlig, när den egentligen är en rätt oväntad upprättelse. Uggla berättar ju själv hur det var förr i tiden: Hur han fick låsa in sig och få poliseskort bort från ett gig. Ebbot minns hur publiken kunde kasta sten, medan Titiyo ställer frågor om reaktionerna på Ugglas androgyna artistpersona.

Genom åren har Uggla haft fans, men hans musik av ”kung i baren” och ”fyra sekunder” har inte direkt förknippats med snille och smak. Han har sågats av kritikerna, floppat i Melodifestivalen och provocerat med varierande finess. Allt detta har naturligtvis inte förändrats över en Gotlandsvistelse. Ugglas erkännande har kommit successivt, och kanske med stigande ålder och en förnimmelse av dödlighet. Hans ”Jag och min far” från säsongen 2012 är utan tvekan en milstolpe. Men det är först nu med kollegernas hyllningar på 65-årsdagen som förvandlingen från ful ankunge går i mål. Kung Uggla sitter, med tårar i ögonvrån, i en guldstol, upphöjd till en alldeles särskild plats i kulturhistorien. Jag tror faktiskt aldrig han hade kunnat drömma om det här.

Så bra var artisterna – låt för låt

Magnus Carlson

”Änglamark”

Taube-låten är närmast en svensk nationalsång, och idén med en jazztrio på den gotländska sandstranden känns ju i grunden oerhört sinnlig. Men framträdandet är märkligt statiskt och nästan sömnigt, som om Magnus Carlson inte vore helt närvarande. 

 

Little Jinder

”The passover”

Kvällens enda bidrag som framstår som en riktig och egen låt. När Little Jinder mjukar upp Soundtrack of our lives, låter det nästan behagligt radiopoppigt. Den gulliga rösten för tankarna till Cardigans, även om atmosfären är mer drömskt åttiotalssyntig. 

 

Magnus Uggla

”Goldwing”

Uggla har kört Little Jinders låt rätt genom Uggla-filtret, skrivit ny melodi och dekorerat med pampiga stråkarrangemang. Men känslan från originalet är på något sätt med. Det andas högtidsstund, trots att Uggla gärna hade fått ta ner allt en tonart.

 

Miss Li, Little Jinder, Ebbot, Titiyo, Petter, Magnus Carlson.

”Världen är din”

Sven-Bertil Taube skulle ha sjungit den här, så antar att framförandet är en provisorisk lösning. Ugglas låt förses här med maximal skolavslutningskänsla med andakt i botten. Går fram ur artisternas hjärtans djup som en rörande kungssång till kung Uggla, 65.

 

Ebbot Lundberg

”På turné”

Så här rockröjigt har det nog aldrig någonsin varit i ”Så mycket bättre” tidigare. Med uppspärrade ögon, gränsar det till ett skämt när Ebbot tolkar Magnus Uggla. Men allt är kompetent gjort, och låter Soundtrack och dimmigt sjuttiotal.

 

Petter

”Jag skiter”

 

Petter blir något av en älskvärd kamikaze-pilot. Modigt, men det låter hemskt. Rapparens sångröst visar sig vara nästan chockerande dålig, och den andra getingen sitter bara där för att han så fint lever upp till Ugglas devis av att (våga) skita i allt.

Uppdraget till Uggla på födelsedagen – tvingas hålla tal på gotländska 

”Det kommer bli pinsamt” – Skratten när Uggla försöker sig på gotländska.