Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Brander

Lars von Triers nya film – full av kvinnohat och människoförakt

För snart åtta år sen bannlystes Lars von Trier från filmfestivalen i Cannes efter att ha sagt att han ”sympatiserar lite med Hitler”. 

Tydligen var det ett skämt. 

Ett ungefär lika dåligt skämt är att han förra året välkomnades tillbaka in i värmen, med den här filmen som är så full av kvinnohat och människoförakt, att jag måste anta att den danske regissören inte menar allvar. 

Ryktet har förstås föregått filmen. Men för den som glömt så handlar det alltså om seriemördaren Jack (Matt Dillon), som ser tillbaka på sina fem ”största verk”. Det börjar med att han slår ihjäl Uma Thurman med en ”jack” (domkraft på engelska, oerhört vitsigt) efter att hon förnedrat, och typ drivit honom till det. Sen stryper han några fler kvinnor i långdragen närbild, och skär brösten av sin flickvän (Riley Keough) som han gett namnet Simple som i dum.

Filmen gör också en tydlig poäng av att kvinnorna är just dumma och svaga, och lite får skylla sig själva.

Förmodligen tycker von Trier, som tidigare hyllats för hur han plågar kvinnor på film i bland annat ”Breaking the waves”, ”Antichrist” och ”Dancer in the dark”, att detta grepp är härligt provokativt. Det är det inte.

Jag har nämligen sett kvinnor kontrolleras, misshandlas, sexualiseras, förnedras och dödas i så många filmer nu att von Triers skildringar inte kan addera någonting, mer än ett billigt chockvärde. 

Det jobbar han å andra sidan väldigt hårt på. Jack, som kallar sig själv Mr Sophistication, tillåts bland annat hylla naziarkitekten Albert Speer till ett bildmontage av döda människor i massgravar. (Se där ett litet fuck you till Cannes och hela mänskligheten.) Han mördar även två barn inför deras mamma (Gråbøl) och stoppar sedan upp den ena pojken. 

Äcklande? Som bara den, men inte så att man vill ge von Trier en guldstjärna för hans utmanande konstnärlighet. Någon idiot gör säkert det. Men för egen del är jag oerhört trött på intellektualiserandet av psykopater som här består av exempelvis inklippta konstverk och återkommande passager där Jack, likt Bob Dylan, bläddrar genom ett antal textskyltar.

Mia Skäringer gör i sin scenshow just nu samhällskritisk humor av Lars von Trier, som tydligen har skrutit om att han under en filminspelning haft ett ”runkbås” i skogen. Som jag önskar att han hade stannat där.

 

THE HOUSE THAT JACK BUILT

Skräckthriller

Danmark, Frankrike, Tyskland, Sverige. Av Lars von Trier. Med Matt Dillon, Riley Keough, Uma Thurman, Bruno Ganz, Sofie Gråbøl. Längd: 2:35. Från: 15 år.

 

Så bra är skådespelarna

Matt Dillon

Med tanke på att Jack mest är ett trist stenansikte och inte en intressant karaktär som mördarna i exempelvis ”American psycho” eller ”När lammen tystnar” behöver Dillon inte göra särskilt mycket.

 

Uma Thurman

Får spela ett slags karikatyr på vacker snobbig bitchig irriterande kvinna. Sen dör hon.

 

Sofie Gråbøl

Undrar så vad hon tänkte eller vilken regi hon fått, när rollfiguren ska tvångsmata sin mördade son med paj: Just nu är du jätteledsen?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!