Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Julvärds-beskedet är klockrent och oväntat

”En stor chock, det blev tyst i telefonen”.
Marianne Mörck har valt till årets julvärd.Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Valet av Marianne Mörck är lika klockrent som det är oväntat.

Skådespelerskan kommer inte bara att sprida värme i rutan, utan för första gången känns det faktiskt som vi fått en julvärd som skulle kunna fylla Arne Weises kostym och nå upp till hans ideal om att finnas där för de ensamma.

Är det viktigt vem som är julvärd?

Men kanske borde det varit en man? Inte sen 2014 och Henrik Dorsin har det ju suttit en sådan där i studion i ensamt majestät. Ändå är rikets samlade manliga konspirationsteoretiker rimligen lättade över att det varken blir Greta Thunberg eller Mia Skäringer som får tända ljuset i år, och jag inbillar mig att Marianne Mörck faktiskt är ett val som vi alla kan omfamna. Kanske rentav enas kring, på självaste julafton och allt.

Hon är ju något av en uträknad underdog. I förhandsspekulationerna har jag nog inte sett skådespelerskan på en enda vadslagningslista. Men nu när hon kommer inglidande från flanken, så framstår Mörck plötsligt som helt självklar. Hon känns trygg, erfaren, och är just nu något av det mormormysigaste vi har. Man vill liksom inget annat än att sitta i hennes kök och bli bjuden på lite prasseltorra kanelbullar med utspädd saft. 

Till julen lovar hon oss röda julstjärnor, adventsljusstakar och traditioner. Hade jag inte vetat bättre hade jag antagligen trott att den karismatiska Mörck egentligen var en karaktär i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons” julafton. Hon utstrålar liksom något av den där rekorderliga empatin, med stråk av svunnen tid och ett stygn av allvar.

Har man följt ”Bonusfamiljen” ser man sorgen efter Lill-Babs i henne, eller förlåt Gugge. Har man läst eller sett någon av de många intervjuer hon gjort på senare år, så ser man adoptivbarnet som fick i sig ”mer tårar än mjölk” eller den medberoende kvinnan som till slut fick kraft att lämna sin alkoholiserade man.

Vem skulle bättre än hon faktiskt kunna förvalta arvet efter Arne Weise, och genom sin egen ensamhet i julstudion nå ut till alla andra ensamma?

Arne Weise hade som tradition att varje år ringa till den nya julvärden och dela med sig av sina bästa råd. I år kommer han inte att kunna göra det. Men i år hade nog den typen av tips egentligen varit helt överflödiga. Mörcks pondus, tydliga sätt, lite spruckna röst och mänskliga aura är redan från början allt jag önskar mig av en julvärd.

Det enda som egentligen är synd är att Weise inte själv fick vara med om den här dagen: Att han inte fick se henne tända ljuset.