Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Hoppas det inte bara är en jakt på tittarsiffror

Kristin Kaspersen vann ”Let’s Dance” 2019
Tilde de Paula Eby och David Hellenius, programledare i ”Let's dance”. Foto: OLLE SPORRONG

Äntligen! Som man säger lite ironiskt i Nobelkretsar. Men jag menar det. För 2020 verkar Let’s dance till slut ha fått sitt första samkönade danspar. 

Det blir många danssteg i TV4-studion som nu kulminerar i något som faktiskt kan sägas vara ett kliv för mänskligheten.

Jag är ingen fena på tio-dans. Men ett av mina största dansminnen finns i filmen ”Vita nätter” (1985). I den möts balettdansören Michail Baryshnikov och den legendariske steppdansaren Gregory Hines i något av det snyggaste jag sett. Det är inte pardans, men det säger något om att uttjatade könsroller på scen är både begränsande och trist.

Ändå har dansen genom åren ofta tenderat att luta mot det konservativa, i något slags missriktad ansats till självbevarelsedrift. Samtidigt finns det många som har jobbat emot detta. Inte minst dansdomaren Tony Irving. Redan 2013 var han skarpt kritisk till att en buggklubb uteslöt samkönade danspar. Följaktligen gjorde han året därpå en förändring i motsatt riktning, när han i TV4:s tittartävling ”Tony bjuder upp” introducerade det första samkönade paret någonsin på ”Let’s dance”-golvet. ”Det är en väldigt laddad fråga”, sa han då i inslaget och fortsatte ”det handlar om att ifrågasätta en stereotyp tolkning”.

Av vad jag förstår så handlade det inte bara om få ge uttryck för homosexuell attraktion på scen, utan också om att ifrågasätta de traditionella könsrollerna i dansen där mannen är dominant och kvinnan mer som ett tillbehör. Den samkönade dansen är inte bara en hbtq-fråga, den är ett jämställdhetsprojekt. 

Resultatet? Det blev bråk. Delar av juryn tyckte helt enkelt inte att man skulle blanda dans med politik. Så medan TV4-program som ”Bonde söker fru” har haft samkönade par sen länge, så har ”Let’s dance” stått kvar och stampat i traditionen ända sen de första ministegen för sex år sen.

Men nu verkar det alltså som att vi kan få se Andreas Lundstedt och Tobias Bader i en foxtrot, rumba, vals eller vad det nu kan tänkas bli. 

Jag vill tro att det handlar om mer än en jakt på tittarsiffror. I ett 2020 där alla typer av minoriteter blir alltmer utsatta och där tonläget i debatten är så hårt att man förtvivlar, då behövs en sådan här enkel, men symbolisk gest mer än någonsin. 

Filmåret 2019 har redan dominerats av Levan Akins ”And then we danced” som tydligt visat på att dans faktiskt är politik. Nu verkar nästa steg bli två män som dansar ihop i ett av Sveriges största underhållningsprogram. När vi väl får se det, ja då hoppas jag att det ska kittla av revolterande frihet lite som när Jennifer Grey gjorde sitt ”dödshopp” i ”Dirty dancing”.