Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Idol-finalisterna blir lurade – och juryn fortsätter att ljuga

Globen, guldkonfetti, strålkastare och rungande applåder. 

Men egentligen är allt bara ett omsorgsfullt regisserat skådespel, där deltagarna luras av juryns tomma ord.

Idolerna blir ju inga världsstjärnor, utan vad som i stället väntar dem är sannolikt en stadshuspark och ett dåligt skivkontrakt.

Att födas som artist i ”Idol” är något av en Benjamin Button-resa, där du börjar på topp i Globen, och slutar med en evighetsturné på några av de minsta scener Sverige har att erbjuda. Att exempelvis Chris Kläfford var bokad på över 50 spelningar i somras, har framförts som ett framgångsargument – som bleknar när det visar sig handla om gig som ”Allsång i Tierp” eller Ungdomsfestivalen i Köping. Inget fel på det i sig förstås, det är säkert jättebra övning, men väldigt långt bort från juryns eviga löften om världsstjärnor.

Det där snacket om att de så hemskt gärna vill ta med sig någon särskilt talangfull deltagare in i studion brukar även det hålla tunt. Vinnaren från 2008 Kevin Borg berättade förra året att inte fanns någon lanseringsplan alls för honom efter första skivan: ”När man hör att de säger till de flesta att de ska få en internationell karriär så undrar jag hur mycket det betyder. De säger det till alla”.

Inte heller Martin Almgren, som vann 2015, verkar direkt nöjd, utan beskrev för några månader sen hur hans snåriga kontrakt snarare förhindrade vidare skivsläpp.

Juryn säger helt klart saker de inte kan hålla: Kanske vore det ibland bäst att de inte sa något alls? För att liksom inte krångla till det. Kadiatou och Sebastian har ju exempelvis behandlats rätt olika. I förra veckan gick det inte att bortse från hur hon fått mer av glänsarlåtar, och han de mer omöjliga projekten. Sebastian fick även förhållandevis hård kritik, och var begripligt nog inte helt lycklig över det: ”Det är för att du är vår skickligaste underhållare och mentalt starkaste artist, då vågar vi vara tuffare mot dig”, förklarade Alexander Kronlund i sändning. 

 

Men ett sådant agerande påverkar naturligtvis röstningen, även om det aldrig helt säkert går att säga vem som faktiskt gynnats i ett läge där Kadiatou varit den favoriserade klippan, och Sebastian den kämpande underdogen.

Oavsett vilket, så är segerns sötma kort. Det mesta regnar bort redan med konfettin. Sen börjar artistlivet på riktigt, och vägen tillbaka till Globen är garanterat längre än höstens Idolresa. Frågan är om någon av årets finalister ens når fram.