Maria Brander
Ludwig Göransson är egentligen ett litet mirakel i sig. Den 36-årige kompositören räknas numera till en av filmmusikvärldens absolut största namn, och är framöver både Golden globe-nominerad och Oscar-shortlistad för soundtracket till ”Tenet”. Detta efter några år av filmprisregn som började med en Oscar 2019 för ”Black panther”, samt även en Emmy i höstas för Star wars-serien ”The Mandalorian”.
För Göransson inleddes vägen till Hollywood när han lärde känna den blivande regissören Ryan Coogler på en studentfest i L.A. 2007. Coogler hade koll på svenska artister som Lykke Li, och Little Dragon och fattade intresse för Göransson. Snart utvecklades ett samarbete som tog avstamp i Cooglers skolprojekt och fortsatte via hans hyllade indiedrama ”Fruitvale station” (2013), ”Rocky”-spinoffen ”Creed” (2015) och förstås ”Black panther”.
Det är knappast en traditionell väg att gå, om man jämför med våra andra stora musiknamn, men svensk musiks goda rykte verkar ju ändå ha gett Göransson en hjälp på traven.
De andra svenskarna som lyckats på musiksidan i Hollywood kommer då från lite mer väntat håll, med rötter i det som Leif Pagrotsky för tjugo år sen stolt lanserade som det svenska musikundret. Svenska pophits började då få ställning som industriell exportvara. Ur den berömda Cheiron-studion kom Max Martin som efter omatchade hit-framgångar skrev ”Love me like you do” tillsammans med bland andra Tove Lo, till filmen ”Fifty shades of Grey”. Den nominerades till en Golden globe 2015, och året därpå följde han upp med ”Trolls”-hitten ”Can’t stop the feeling” som även hade Shellback (Karl Johan Schuster) som medkompositör. Den gången blev det nomineringar både till Golden globe och Oscar.
Men inför årets prisutdelningar, så kommer de svenska influenserna också från ett mer överraskande håll. Musiken från Will Ferrells Eurovision-komedi ”The story of fire saga” har nämligen letat sig in på Oscarsgalans shortlist för bästa originalsång med låten ”Husavik”. Den är visserligen skriven av islänningen Atli Örvarsson, men det är Molly Sandén som sjunger, och den svenska Euorovisionkultens inflytande går knappast att underskatta här. Inte när både Loreen och John Lundvik fladdrar förbi i filmen, där även Abba har en avgörande roll.
