Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Ger vi inte Dotter revansch får vi skylla oss själva

Dotter tävlar i Melodifestivalens andra deltävling.
Foto: OLLE SPORRONG EXP

Det finns en bris av apokalyps i Dotters ”Little tot” som påminner om en förmanande Greta Thunberg.

Är undergången nära? Vet inte det.

Men ger vi inte Dotter hennes revansch i kväll, så får vi helt klart skylla oss själva.

Melodifestivalens andra deltävling innehåller tyvärr en hel del element som får en att misstänka att slutet är nära. Det är inte bara det att låtarna ibland är deprimerande meningslösa, utan att mycket känns så bisarrt: Som att scenen den ena stunden fylls med kitschig nittiotalsnostalgi signerad en lycklig medelålders hiphopduo, för att i den andra intas av två sjuttioplussare som visslar och joddlar sig igenom sitt nummer. Inte ens domedagen kommer att kunna leverera så här mycket karneval och utflippad stämning. Det är som en lockande mardröm i neon, i ett manusutkast som Stephen King övergav på utvecklingsstadiet.

Men så till slut kliver Dotter in och räddar oss i sista minuten. Om hon förra året påminde om en Jeanne D’Arc i skinande ”bulletproof” rustning, så är hon nu en något mer luttrad krigardrottning. Med den bakåtslickande hårmanen och de futuristiskt transparenta scenkläderna för hon tankarna till mäktiga Tina Turner i ”Mad Max bortom Thunderdome”. Fast omgiven, inte av öken, utan av mörker, och åtminstone på repetitionerna så har dansarna burit svarta munskydd (eller typ upprullade polokragar?) med en ödesmättad ”Handmaid's tale”-effekt.

Det är lite som att få en våg av pondusladdad Greta Thunberg-EDM sköljd över sig. För det här är lika känslostarkt som ett klimataktivistiskt toppmöte i FN. Och när Dotter sjunger om en liten ”tot” som inte kommer vilja bli som oss, så handlar det just om hur de som kommer efter oss måste ta itu med klimathotet. I veckan berättade Dotter i en intervju med Expressen om bidragets budskap och den klimatångest hon själv levt med sen barnsben.

Den aspekten känns på riktigt, och inte som ett ironiskt ”Love, love, peace, peace”-nummer.

Kontrasten till Danny Saucedos färgstarkt sorglösa dumdidum dandidansa från förra veckan kunde knappast bli större. Därför blir jag också en aningen orolig. Efter allt bedrövligt pandemielände verkar vi ju vara benägna att välja Arvingarna-glädje framför jobbiga påminnelser om klimatkrisen. Gör inte det! Snuva nu, för allt i världen, inte Dotter på segern en gång till. Förra året slutade hon tvåa med en ynka liten poäng mindre än The Mamas. Så här halvvägs in i tävlingen kan jag inte svära på att det verkligen är Dotter vi ska skicka till Rotterdam. Bland annat Tusses kommande bidrag lär ha en stark vinnaraura. Men hittills är Dotter garanterat vårt säkraste kort.

Refrängen sitter som en smäck på en enda lyssning och jämför man med resten av deltävlingens bidrag, så är det här rena rama utklassningen.

Brander tippar:

Till final: Dotter ”Little dot”, Wahl feat. Sami ”Nittiotalet”.

Till andra chansen: Anton Ewald ”New religion”, Patrik Jean ”Tears run dry”.

Oscar Zias möte med SVT inför Melodifestivalen