Maria Brander
Det betyder absolut inte att jag har något emot Oscar Zia. Tvärtom. Han är ofta strålande, inte minst när han sjunger på italienska, och efter fjolårets succéinhopp tillsammans med Anis Don Demina, så är det liksom inget snack om varför Zia står där han gör i kväll.
Men varför man fortfarande envisas med att hålla Farah Abadi i kulisserna är mer oklart – det är ju hon som är årets stora genombrott. Vid sidan av Anders Bagge och Cornelia Jakobs kanske.
Det är Farah som håller allt på rätt köl, och lyckas klistra ihop programmet till en sömlös och varm helhet. Helg efter helg. Därför begriper jag faktiskt inte varför SVT, så här fem veckor in i tävlingen, inte redan har uppgraderat henne från sidekick till fullfjädrad programledare.
Det har ju uppenbart funnits utrymme för förbättringar i programmet. I synnerhet vad den överdrivet tillkrånglade resultatredovisningen beträffar. Dessutom har Zia haft både Eva Rydberg och Johanna Nordström vid sin sida tidigare veckor.
Lite som att SVT inte riktigt kan se talangen de redan har rakt framför ögonen.
Men kanske är det inte bättre än att den i övrigt så jämställdhetsmedvetna tävlingen trots allt är fast i gamla invanda mönster där det bakom varje hyllad man står en glad överkvalificerad, men framför allt kvinnlig sidekick, och håller fortet.
Det har möjligen att göra med att den perfekta programledaren i Mellosammanhang, har kommit att bli en man som vi kan kalla Måns Zelmerlöw. Zia har ju också precis som Måns sin bas i ett eget emotionellt Mellobidrag, och pendlar gärna mellan skojfrisk charmör och avslappnad sång- och dansman.
Men det riffet kan jag liksom nu, och jag tror faktiskt att produktionen har underskattat värdet av en vanlig, trygg och rutinerad programledare, som gärna får vara lite skolad på pedagogiska, peppiga SVT Barn.
En Farah Abadi helt enkelt, och med knappt två helger kvar, så tycker jag att det har blivit dags för SVT att ge henne den befordran hon förtjänar.