Maria Brander

Farhågan är den eviga kärleken till mysiga män

Foto: OLLE SPORRONG EXP

Det mesta talar för att det blir antingen en folkkär mysfarbror eller en högpresterande popgudinna som vi skickar till Eurovision.

Men utgången är långt ifrån huggen i sten, och plötsligt finns det flera faktorer som talar för att vad som helst kan hända i kväll.

Det är lite förvånande. För med det kritiserade nya röstningssystemet, så skulle man tro att vi redan hade topplaceringarna klara. 

Det är Cornelia Jakobs, Liamoo, Anders Bagge och Klara Hammarström som varit snabbast med att ta sig direkt till final, och därmed borde vara de enda med några egentliga vinstchanser.

Men den senaste veckan har det blivit tydligt hur vår förtjusning för bidragen växlar över tid. Exempelvis gick Cazzi Opeia och Tone Sekelius om sina respektive deltävlingskonkurrenter Lisa Miskovsky och Alvaro Estrella i semifinalen. Samtidigt som festliga Medina har blivit en otippad segerkandidat. 

De har i skrivande stund den fjärde mest populära Mellolåten på Spotify, och bär på en trotsig glädje som säkerligen går hem i många åldersgrupper. 

Antagligen även hos den internationella juryn, som liksom tidigare är den ständiga jokern, alternativt sabotören, i leken. 2013 var de den som såg till att vi skickade Robin Stjernberg i stället för Yohio, och 2017 gjorde de Robin Bengtsson till segrare framför Nano.

Men min största farhåga i år är ändå tittarnas eviga kärlek till mysiga mjuka män. Jag tycker verkligen om Anders ”jag har inget självförtroende” Bagge. (Som kanske har en del självförtroende ändå, med tanke på att han redan lämnat tid för ESC i sitt vårschema.) 

Men Cornelia Jakobs låt och insats är trots allt på en helt annan nivå. Med Lana Del Rey-mystik och en röst som vibrerar av vacker sorg, så skapar hon vad som känns som äkta musik. 

Cornelia Jakobs.
Foto: OLLE SPORRONG

Samtidigt så riskerar hon eventuellt att framstå som en lite väl högpresterande och perfekt kvinnlig artist. Åtminstone sidan av en trivselman som Bagge som redan blivit ett tv-fenomen: Han är den häpnadsväckande förvandlingen från realityprofil till artist, lite som när vi överrumplats av Benjamin Ingrossos talang. 

Men han är också gråten i Tareq Taylor, och snällheten i Anders Lundin. Historiskt är vi helt försvarslösa mot den typen av karisma. 

Hur långt den räcker i kväll kommer garanterat att bli en rysare.


Brander tippar tätstriden:

Cornelia Jakobs: ”Hold me closer”

Anders Bagge ”Bigger than the universe”

Klara Hammarström ”Run to the hills”

Medina ”In i dimman”

Cazzi Opeia ”I can’t get enough”

Klara Hammarström: ”Betyder hela världen för mig”

Klara Hammarström tycker det är skönt att internationella juryn sagt sitt och siktar på att charma svenska folket i finalen.

Cazzi Opeia hamnade mitt i elden under genrepet

Cazzi Opeia tävlar med låten "I can't get enough" i lördagens final. Under genrepet råkade hon hamna för långt fram på scenen – mitt i elden.