Maria Brander

En mästare – som ibland faller på eget grepp

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Janne Josefsson måste vara Sveriges största drama queen.

En mästare, som ibland faller på eget grepp. Det gäller även hans sommarprat.

Med iver slänger han sig över några av vår tids svåraste debattämnen – rasism, yttrandefrihet, misstron mot media, och journalisters eget ansvar i detta. På Dagens nyheters kultursidor härskar "mörkerkrafter", SVT är befolkat av kollegor som varit kommunister, och sociala medier fullt av hycklande kändisar: "Tyvärr är vi i dag inne på ett sluttande plan, anförda av mörkerkrafter, förklädda till stridbara godhetsaapostlar", säger Josefsson, uppenbart lockad av getingboet som redan surrar så högt.

Oavsett vad man tycker om detta, så känns det lite olyckligt att Josefsson, som värnar så om yttrandefriheten, pekar ut en hel rad icke namngivna journalister och debattörer som falska. Det öppnar ju för att misstänkliggöra nästan hela högen, och det var väl ändå inte meningen.


Så bra var sommarpratet

INLEDNINGEN
   
Från den mystiska okända morfadern, via tre kraschade äktenskap, till nån sorts självinsikt om att behöva tämjas för att inte bli farlig. Ja, dramatisera en story, det kan Josefsson.


KÄNSLORNA
   
Minns sin mamma och vännen Lasse Brandeby, så att deras livsglöd bultar i ens hjärta.


SKRATTEN
   
Kallar sig själv en "handelsresande i dålig stämning". Men bjuder även på riktigt god sådan, när han erkänner de egna missarna.


MUSIKEN
  
Mestadels riktigt bra, om man får reservera sig mot den bombastiska versionen av "Sound of silence", tänkt att kommentera medias tystnad kring migrationspolitiken.


AVSLUTNINGEN
   
I yttersta havsbandet på Åstol till en passande "La mer". Välskrivet och stämningsfullt.


Samtidigt är Josefsson klädsamt, ja rentav underhållande självkritisk: Han ringer upp sig själv, och synar de egna felen och godhetsambitionerna. Skämtar om hur det på hans gravsten ska stå "Janne hade aldrig fel, men heller aldrig helt rätt."

På många sätt är det ett lysande sommarprat. Få kan dramatisera som Josefsson. Han fyller sin text med pikanta detaljer om stringtrosor och okända släktingar, slänger sig mellan superlativerna, och just som självupptagenheten är nära att jäsa sönder allt, balanserar han upp med humoristisk självdistans. Ofta målar han i bilder: Ett spjut i en fjortonårings kropp, en spårvagn som slingrar fram från underklass till överklass.
Som lyssnare är det omöjligt att inte bli både arg och förtjust av denna komplicerade röra att prata länge om.

LÅTLISTAN:

All along the watchtower (Jimi Hendrix), The passenger (Iggy Pop), Leva livet (Lill-Babs), Valerie (Amy Winehouse), Hallelujah (Jeff Buckley), Händerna mot himlen (Petra Marklund), Minns du den sommar (Lars Demian), As tears go by (Marianne Faithfull), Alla har glömt (Freddie Wadling), Starkare än ord (Peter Lemarc), Ain't got no (Nina Simone), Mama said (Dusty Springfield), Sound of silence (Disturbed), Free as a bird (The Beatles), La mer (Charles Trenet).