Maria Brander
”The unbearable weight of massive talent” är (den hemskt roliga) komedin där Nicolas Cage spelar Nick Cage, en avdankad filmstjärna som för en stor summa pengar tackar ja till att tillbringa tid med en actiontokig miljardär som blivit besatt av honom.
Den kultförklarade filmstjärnans karriär kunde knappas destilleras ner till ett mer träffande koncentrat än så. Nicholas Cage är ju skådespelaren som länge var förknippad med just stor talang. Från genombrottet i ”Mångalen” (1987) till ikonstatusen i och med David Lynch ”Wild at heart” och Oscarsprestationen i ”Farväl Las Vegas”.
Ur det perspektivet framstår det som ett enormt slöseri med just talang att Cage på senare år främst gjort kalkonstämplade actionfilmer.
Men det har heller inte varit någon hemlighet att skådespelaren länge haft en livsstil han inte riktigt haft råd med och en mamma som behövt vård, vilket allt som allt resulterade i stora skatteskulder.
Att behålla sin status som filmstjärna i decennier är komplicerat, och är det någon som blivit expert på att profitera på just detta, så är det filmproducenten Randall Emmett. Följer man hans meritlista på Imdb blir det snabbt tydligt att han inte bara ligger bakom Bruce Willis (nästan samtliga) senaste filmer, utan även senare års sågade b-filmer med Robert De Niro, Mel Gibson, John Travolta, Al Pacino och förstås Nicolas Cage.
Amerikanska tidningen Vulture granskade för ett år sen Emmets imperium, och kunde avslöja ett koncept som gick ut på att betala en gammal actionstjärna med ikonstatus extremt stora summor pengar för bara ett par dagars arbete.
Filmerna spelas in snabbt, och är riktade mot en publik bestående av främst medelålders män som lockas av sina gamla idoler när de fladdrar förbi på streamingtjänsterna (tidigare dvd-hyllorna).
Finansieringen kommer i sin tur inte främst från traditionella källor i branschen, utan från andra näringsgrenar som vill smaka på filmglamour, från rika influencers med Hollywoodambtioner eller den Dubai-baserade finansiären Oasis Ventures Entertainment som Emmet gick samman med 2013.
Den ökänt låga kvaliteten som kommer med den minimala arbetsinsatsen har inte blivit ett problem för Emmet eftersom det främst är regissörens och skådespelarnas konstnärliga rykte som solkas.
Förmågan att alltid fixa snabba pengar har snarast blivit hans nyckel till framgång. En nyckel som ytterst är beroende av att det finns riktigt stora stjärnor som förlorat förmågan att säga nej.
I Bruce Willis fall för att han drabbats av afasi. Det vet vi nu. Vad Robert De Niro beträffar har man lyft det stora miljonunderhåll han måste betala till sin exfru årligen. Al Pacino har uttryckligen sagt till GQ att han övertalat sig själv att göra filmerna för pengarnas skull. Mel Gibson har haft svårt att få jobb sen sina rasistiska och antisemitiska kommentarer, och Cage har ju haft sina skulder.
De lär för övrigt vara betalda nu. Precis när stjärnan skrev på för ”The unbearable weight of massive talent” ska han också ha blivit skuldfri. Om det innebär att det blir lättare för Cage att tacka nej till nya miljoner från b-filmsfabriken återstår att se.
Men min gissning är att det inte blir så.
Just hans dåliga karriärval kan liksom inte skada honom längre. Den där fascinerande mixen av storverk och lågvattenmärken har ju resulterat i en air av mystik, som ingen sågning i världen biter på.