Maria Brander
För Minna (Levanon) verkar tillvaron alltid ha varit ett accelererande kaos. Utan pengar, arbete, och förmåga att styra upp sitt liv, slits hon mellan myndigheternas och den undre världens orealistiska krav. I varje ögonblick är hon i rörelse, ständigt pressad av sina skulder och jakten på en sängplats. Minna är besvärlig, men hon försöker göra rätt för sig, på sitt eget lite rörande vis.
Det finns en realistisk känsla i Tjuvheder som jobbar sig långt in under huden. Perspektivet känns medvetet inte onödigt våldsfixerat, utan med nyanser av värme och gemenskap mitt utsattheten. Malin Levanon är fantastisk i huvudrollen, och hon får fint understöd av de många amatörerna med egna erfarenheter från den här världen. Klarast lyser Jan Mattsson. Hans obehagliga gangster Christer Korsbäck bara måste vara början på en ovanlig filmkarriär.
Så smälter fiktionen ihop med verkligheten. Tjuvheder fungerar utmärkt bara i egenskap av spännande dramathriller, men det man bär med sig efteråt är ändå en ny mjukare blick på medmänniskan.