Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Brander

Blandar smart med fånigt - ger själ åt julbordet

Foto: Alexander Donka

Julen 2015 är året då överflödet smakar mest som den där stekta gåsen fylld med sviskon och äpplen i ”Flickan med svavelstickorna”. Robotdammsugaren är årets julklapp, och bara det gör att det känns lite som att granen redan börjat barra.

ALLA KAN ÄTA JULBORD

Krogshow

Artipelag, Värmdö, Stockholm

Publik: 250

Vad: Andra året gillt för Historieätarnas folkbildande julbord.

Vem: Lotta Lundgren och Erik Haag regisseras av Karin af Klintberg. Trion är i år dubbelt julaktuell i och med julkalendern ”Tusen år till julafton”. Tillsammans har de även två succésäsonger av ”Historieätarna” bakom sig. Julia Frej står liksom förra året för musiken. Maten är signerad Stefan Pernemar.

Det är kanske just då man behöver höra saker som att julbordet är ett ”existentiellt statement”. Att det finns en mening. Idén att förankra matupplevelsen i svunna tider känns fortfarande lika genial som förra året, då Historieätarna för första gången bjöd till julbord.

Inslagen är delvis bekanta. Snön ligger vit på taken, endast Erik Haag är naken. Alternativt klädd i Håkan Hellströms sjömanskostym, som via tankebanan förvandlas till en ”Fanny och Alexander”-outfit. Fast ”en riktigt Fanny och Alexander-jul” handlar ju inte om att ligga med tjänstefolket, utan om att med hjälp av pynt från Lagerhaus vilja återskapa överklassjularna i Uppsala 1907.

Det är via denna typ av lustfyllda idéslalom som showen ständigt förflyttar sig, för att emellanåt balla ur. När Erik Haag iklädd endast en Big bag, börjar simulera samlagsställningar samtidigt som han andfått diskuterar betydelsen av julskinka i en klassisk Carl Larsson-målning, flyter allt kittlande fritt. För att sedan tas ner på jorden, oftast av Lotta Lundgren, som förklarar hur gamla festtraditioner ”kryper upp på julbordet” efter att ha blivit passé.

Man blandar på så vis smart med fånigt, på det där välbekanta lite slängigt respektlösa sättet. Ambitionen är, säger de, att göra för julbordet, vad Håkan Hellström gjort för Göteborg: Nämligen besjäla det.

Och som de lyckas! Den omedelbara kicken finns förstås i skratten, men mellan de alltmer andaktsfulla tuggorna finns där stråk av ursprungskänslan som annars endast uppnås med en nyfödd bebis på armen. Det är som att Dickens andar av gångna, nuvarande och kommande tiders jular, klivit ned och satt sig till bords.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!