Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Bidraget bevisar att Eric Saade vuxit upp

Eric Saade verkar sjunga om sex.
Foto: OLLE SPORRONG EXP
Det är en bra låt helt enkelt, som bevisar att artisten verkligen vuxit upp, skriver Maria Brander.
Foto: OLLE SPORRONG EXP

Dotter tog ställning för miljön. Tusses nummer hade en underton av Black lives matter. Medan Eric Saade verkar sjunga om sex.

Men det ska han inte skämmas för!

Bakom det till synes simpla bidraget döljer sig ju tävlingens kanske mest sofistikerade låt.

Nu har i ärlighetens namn Eric Saade inte riktigt erkänt att hans låt ”Every minute” handlar om sex. För oss har han i stället hävdat att det är en abstrakt text som handlar om ett slags känsla. Måhända har jag extremt dålig fantasi, men när man sjunger om att vara med sin ”baby” och inte kunna sova, få varandra att rodna, svettas och att vara för högljudda för grannarna, så har jag väldigt svårt att associera till någon annan aktivitet. Är det i så fall nattliga renoveringar han syftar på? Eller en spontan hemmafest där Eric dansar pinsamt fult? 

Nä, skulle inte tro det. För Eric menar ju att bidraget beskriver en upplevelse av eufori, och han får förstås jättegärna hålla sig till den Eurovisionklingande och lätt kravfyllda omskrivningen, även om det känns onödigt. Herregud! Vi har ju skildrat sex genom konsten ända sen mänskligheten lyckades klottra ned sin första dickpick på en grottmålning någonstans. Inte minst via musikens metaforer.

Samtidigt kan jag förstå att Eric ligger lågt, när alla andra har så höga Mellopretentioner. Det är ju regel, snarare än undantag, att de tävlande påstår sig värkt fram sina livs trauman i låten som sen slutar sexa i någon snabbt bortglömd deltävling. Dessutom brukar Melodifestivalen i sig vara tacksam att analysera. Hittills har Dotter därmed presterat en Greta Thunberg-text om att en liten ”tot” inte ska sabba jordklotet som vi när hen växer upp, medan Tusse gjort ett stiligt nummer om att stå emot alla hatare, som backades upp av mäktiga svarta dansare i ett slags samtida BLM-anda.

Danny satsade i sin tur på att göra en dansant Jamiroquai-kopia som ett slags glad motreaktion på coronadeppen. Med rappakalja-rader om att dumdi dum och dandi dansa, var det nog även ett genialiskt PR-drag som tillsammans med en kartongklotterkupp kommer att räcka hela vägen till Dannys show på Cirkus nästa år.

Ur det perspektivet är Eric Saades bidrag lite enklare. Det är en bra låt helt enkelt, som bevisar att artisten verkligen vuxit upp. Han är förstås ingen Robyn, men det påminner ändå lite om när hon lämnade sina enklare ”skvallerbytta bing bång”-hits till förmån för något mycket mer sofistikerat. ”Every minute” är en spännande Mellolåt som känns nyskapande modern i och med att den inte riktigt går att genrebestämma. 

Dansen är i sig faktiskt värd en lite pretentiös mellanakt. Som helhet är det en ”eufori” som borde räcka till final, men det kan vara alltför subtilt för att ta hem hela tävlingen.

Brander tippar:

Till final: The Mamas ”In the middle”, Eric Saade ”Every minute”.

Till andra chansen: Sannex ”All inclusive”, Tess Merkel ”Good life”.