Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Maria Brander

Betyget: Så bra är "Solsidan"-filmen

Foto: / Linnea Rheborg
Foto: / Linnea Rheborg
Foto: / Linnea Rheborg
Foto: / Linnea Rheborg

Det skymmer på Solsidan. För tv-serien har ridån redan gått ner, och filmen, den har som sig bör, ett allvarligare stråk: Ja lite sådär som i en Afzelius-låt där kärleken tar slut, och man ser allt med lite andra ögon.

Anna och Alex ska skiljas. Ett besked som slår ned som en vass istapp på julaftonskvällen hemma hos Fredde och Mickan. Inte ens snökanonen på tomten eller den kalorisnåla champagnen i glasen, kan ju göra något åt den krassa verkligheten. Efter åratal av konsumtionsångest i ett slags medelklassigt gränsland mellan identifikationshumor och satir kring den nyrika överklassen, greppar ”Solsidan” på film tag lite mer i rädslorna som räknas.

Istället för ”sjuttis på schuttis”, exklusiva golfklubbar, och bländande heminredning, så får Fredde tas med den såriga relationen till sin Torekov-baserade bohempappa (Sven Wollter), medan Ove drabbas av en sviktande mansbild när hans spermier sinar.

Det är ett klokt val. Att göra film av en humorserie är ju på sätt och vis världens mest otacksamma uppgift. Spelkorten är liksom redan givna, och det enda som återstår är att placera dem utanför trygghetszonen. Så in med en ny pojkvän till Anna i form av Henrik Schyfferts extremsportande upplevelseknarkare David, och sen dumpar vi familjen Schiller i en maläten sommarstuga i Torekov. Solklart blir det superkul.

Så bra är Solsidan

Komedi 

SOLSIDAN

Sverige. Av Felix och Måns Herngren. Med Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josefin Bornebusch, Henrik Dorsin, Malin Cederbladh, Henrik Schyffert, Sven Wollter. Längd: 1:44. Från: Barntillåten.

Manuset tycks uttänkt med nästan matematisk precision, där de olika berättarbågarna hakar i varandra, och de nya karaktärerna passar in som perfekta pigga motvikter till de gamla. Känslan för samtidens allra ytligaste detaljer är i vanlig ordning utsökt: Från Schyfferts enerverande funktionstajts och Nordpolenexpeditioner för ”mellanchefer på Spotify” till Oves sosse-utbrott på välgörenhetsknappen på pantmaskinen. 

Tv-tittarna kommer knappast bli besvikna. ”Solsidan” är fortfarande ett tryggt gemensamt skratt med en lindrande känsla av samförstånd att gosa in sig i.

Det är en svårare filmkonst än man tror, att hitta till det där mellanmänskliga leendet. Men ”Solsidan” binder oss samman, och hittar i sina varmaste stunder rätt in i hjärtat med den skört uppriktiga repliken: ”Jag älskar dig”.

 

Så bra är skådespelarna

Felix Herngren

Får ge sig ut på lite nytt och djupare vatten, när relationen till Anna brakar samman. Och jag tycker att Herngren lyckas väldigt bra även i de sorgliga scenerna. Skulle vara spännande att se honom prova lite tyngre roller i framtiden.

 

Mia Skäringer

Känns underbart självklar i rollen som Anna, och är med sin dialekt och rättframma sätt fortfarande en oumbärlig motvikt till det snobbiga Stockholmsperspektivet.

 

Henrik Dorsin

Tror att det är första gången hans Ove får visa lite äkta känslor, och blir mer en skojig gubbe. De mest utflippade passagerna passar egentligen inte riktigt ihop med resten av filmen, samtidigt som jag älskar när Dorsin ”ballar ur”.

 

Josephine Bornebush

Levererar lika stabilt som kollegan Skäringer. Sen måste jag även ge en eloge till kostymör Clara Ahlströms fantastiskt verklighetsfrånvända Mickan-kreationer, som blivit en väsentlig del av rollfiguren.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!