Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Bästa finalen på evigheter – flera slåss om vinsten

Ellinor Svensson om kvällens final i Melodifestivalen där Tusse är en stor favorit bland de 12 bidragen.
Eric Saade svettades så mycket att jag vill buda ett rör Resorb till honom, skriver Maria Brander.
Foto: OLLE SPORRONG

Christer Björkman kan känna sig stolt när han i kväll går i mål med sitt livsverk.

Lördagens final är den bästa och tuffaste på evigheter. Även om det mesta pekar på att Tusse faktiskt tar hem det här.

Det är final i Melodifestivalen 2021, och Arvingarna har blekt tänderna. Jag kan inte släppa den bilden: Mest för att den påminner mig om när David Schwimmers tafatta rollfigur gjorde detsamma i ett klassiskt ”Vänner”-avsnitt från 1999, och för att det är svårt att föreställa sig den ännu mer bländande versionen av Arvingarnas från början väldigt käcka leenden.

Samtidigt i Annexet svettas Eric Saade så mycket att jag vill buda ett rör Resorb till honom, alltmedan Charlotte Perrelli bär stiletter så vassa att de borde vapenklassas, och Danny har fullt upp med att planera en ny klotterkupp från sin lilla cell i kartong. Hur kan man inte älska det här?

Melodifestivalen har under epoken Christer Björkman haft sina toppar och dalar, men man kan inte säga annat än att finalkvällen är en imponerande avrundning. Nu har det inte så mycket med Arvingarnas tänder att göra, som med bidragen som verkligen slåss om vinsten. Ett genomsnittligt Melloår får man vara glad om det finns två sådana. I år finns det typ fem? Det här med att deltävlingarna känts så oerhört förutsägbara, betalar sig nu äntligen i finalen. Att man på förhand kunnat räkna ut vilka som borde gå direkt dit, beror ju på att de spelat i en annan liga.

Till att börja med har vi Dotter och The Mamas som i princip är en favorit i repris på förra årets rafflande finaluppgörelse, där till slut bara en ynka poäng skilde bidragen åt, med fördel The Mamas. Det gör det extra svårt att sia om utgången. Båda akterna är tillbaka i samma stil: Mamas med en något svagare låt. Dotter med en som i alla fall är lite mer lättrallad än ”Bulletproof”.

Samtidigt har Clara Klingenström seglat upp som en envis underdog vid sidan av. Antagligen blir det svårt att utmana årets favoriter, men man ska heller inte underskatta vårt behov av nya ansikten, och kunde lilla Anna Bergendahl en gång växa framför oss i gitarr och Converse, så kan väl Klingenberg gör detsamma i en paljettklänning från second hand.

Bakom Eric Saades klädval finns säkerligen en helt annan budget. Hans ”Every minute”-nummer är så välgjort och classy att det nästan känns lite väl förfinat för Melodifestivalen.

Då tror jag i slutänden faktiskt mest på Tusse. Han har en självklar stjärnkvalitet som han redan bevisat i ”Idol”, samtidigt som han ändå för med sig nyhetens behag till Melodifestivalen. Men framför allt har han ett genomtänkt nummer som sticker ut, och en låt som är helt rätt. Den har ju den där nästan religiösa tonen som vi även hittade i ”Euphoria” och ”Heroes” som får oss att förnimma det nästan ogripbara: Det kanske inte är ”a million voices” som ropar i regnet. Men något större än oss själva är det nog allt.


Brander tippar tätstriden:

Tusse ”Voices”

Eric Saade ”Every minute”

Dotter ”Little tot”

The Mamas ”In the middle”

Clara Klingenström ”Behöver inte dig idag”


Dotter om smärtan: ”Kommer köra fast jag har ont”

Dotter om ändringarna som gjorts inför finalen, om nacksmärtan och om pressen att vara favorittippad.