Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Brander

Armie Hammer är helt stekt efter kannibal-skandalen

Armie Hammer lär inte få fler större roller.
Foto: HERMANN BREDEHORST / POLARIS POLARIS IMAGES
Min gissning att Hammer kommer att försvinna nästan helt från rampljuset, skriver Maria Brander.
Foto: DANIEL SMITH / AP WARNER BROS. PICTURES
Tidigare älskarinnorhar börjat dela berättelser om att Armie Hammer ska ha haft kannibaliska och våldsamma fantasier om dom.
Foto: PIP/POLARIS IMAGES / PIP / POLARIS POLARIS IMAGES

Det blir nog inte många fler filmer med Armie Hammer gjorda. Inte ens om manuset kräver en kannibal.

Men frågan är vad som händer med hans redan inspelade filmer?

I en tid då det till och med ställs krav på att klippa bort två sekunder Donald Trump ur ”Ensam hemma 2” så lär Hammer-premiärerna bli minst sagt problematiska.

När årets första filmskandal handlar om kannibalism, får man ändå säga att 2021 har levererat över de redan rätt dystopiska förväntningarna. Den 13 januari kom nyheten att skådespelaren Armie Hammer hoppar av filmen ”Shotgun wedding” av så kallade familjeskäl. Ett familjeskäl i Hollywood kan tydligen vara att tidigare älskarinnor börjar dela berättelser om att man ska ha haft kannibaliska och våldsamma sexuella fantasier om dem. 

Är det sant? Vem vet? Men de meddelanden som tillskrivits Hammer är I alla fall så skruvade att man undrar hur det ens skulle vara möjligt att hitta på dem.

”Call me by your name 2” ligger nog risigt till. Men hur det blir med Hammers redan inspelade filmer som ”Crisis”, ”Next gal wins” eller ”Döden på Nilen”, är oklart. Den senare, i vilken Hammer spelar mot Gal Gadot och Kenneth Branagh skulle egentligen gått upp 2020, men sköts på framtiden på grund av pandemin. 

Hammer-skandalen lär inte göra läget mindre komplicerat, särskilt inte när kraven på att utradera störande element har blivit allt större. Efter stormningen av Capitolium har det exempelvis höjts röster för att klippa bort ögonblicket med Donald Trump ur ”Ensam hemma 2” från 1992. Ett initiativ som stöttats Macauly Culkin själv.

Men för kommande premiärer handlar det inte bara om ett ställningstagande, utan även om massiva summor pengar, och en storfilm vill knappast riskera en bojkott.

Det får ibland drastiska konsekvenser, som när Kevin Spacey efter Metoo, helt klipptes bort från den redan inspelade Ridley Scott-filmen ”All the money in the world” och ersattes av Christopher Plummer. Nyligen har Johnny Depp även fått sparken som Grindewald i ”Fantastiska vidunder” efter att ha förlorat en förtalsrättegång där han utpekats som hustrumisshandlare. Shia LaBeouf ersattes av Harry Styles i Olivia Wildes ”Don’t worry darling” i samband med anklagelser om upprepade sexövergrepp. Medan Mel Gibson varit i kylan ända sen hans tidigare sambo Oksana Grigorieva 2010 la ut en skrämmande inspelning med en aggressiv Gibson. Han filmar igen, men så sent som i somras fick han lämna en roll eftersom Winona Ryder inte ville jobba med någon som uttryckt antisemitiska åsikter.


Ur det perspektivet är min gissning att Hammer kommer att försvinna nästan helt från rampljuset. Han har aldrig varit en storstjärna, likt Gibson eller Depp, som på egen hand kan bära en film. Han saknar även LaBeoufs oberäkneliga bad boy-aura, som hittills gjort publiken mer förlåtande. Hammer är helt enkelt, äh… stekt? Och kommer antagligen främst bli ihågkommen som svärmorsdrömmen som outades som kannibal.

THE GLORIAS

Biografiskt drama

USA. Av Julie Taymor. Med Julianne Moore, Alicia Vikander, Janelle Monáe och Bette Midler. Längd: 2:26.


Den starkaste scenen i ”The Glorias” är när Alicia Vikander utspökad till Playboy-bunny virvlar iväg i en gul tornado direkt hämtad från ”Trollkarlen från Oz”, samtidigt som ett demoniskt skratt forsar ur henne. Den är helt bananaz, men tyvärr även ett undantag i en biopic som annars strävar efter att vara lite lagom experimentell, med konsekvensen att den slutar att engagera.


Personen allt kretsar kring är journalisten, aktivisten och feministikonen Gloria Steinem, som förra året även porträtterades i serien ”Mrs. America”, och då av Rose Byrne.

I den här filmen delas rollen mellan fyra olika skådespelare som gestaltar Gloria som barn, tonåring, ung (Alicia Vikander) och medelålders (Julianne Moore). Därav titeln ”Glorias”, och som ett genomgående grepp så sitter alla Glorias och pratar med varandra i en buss på väg någonstans. Där inne är allt svartvitt, bara utanför existerar färg.


Att regissören Julie Taymor, som även låg bakom filmen ”Frida” (2006) om Frida Kahlo, samt Broadwaysuccén ”Lejonkungen”, har velat sätta en lite konstnärligare prägel på sin film, var kanske inte helt oväntat. Men de metoder hon använder med ständiga hopp i kronologin och skådespelarbyten, de påverkar tyvärr illusionen och gör det betydligt svårare än vanligt att få känslan av att vara på plats i historien. Skådespelarna blir bara skådespelare med långt hårsvall och stora glasögon – Glorias signaturlook.

Dessutom blir dialogen ofta lite högtravande påklistrad, vilket bidrar till intrycket av väldigt respektfull och utslätad historielektion. Till slut börjar jag längta efter att få tänka en tanke själv, utan att få den levererad på fat av Alicia Vikander. Men visst finns här en vacker drömsk stämning, parad med berömvärt reflekterande ambitioner, och flera briljanta skådespelare ( i synnerhet Bette Midler är en liten fröjd). Men det räcker inte för att man ska kunna svepas med.


”The Glorias” har digital Sverigepremiär 25/1.