Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Maria Brander: Inte genialiskt, men modigt

Komikern Per Andersson. Foto: Michaela Hasanovic / MICHAELA HASANOVIC EXPRESSEN
Med sedvanlig frenesi smattrar orden likt en snärtig cykelkedja. Foto: Robban Andersson

När andra sommarpratare gräver i sina hjärtan, exponerar den såriga barndomen, biktar tyngande hemligheter och visar världen från dess mest upprörande sida, så berättar Per Andersson om när han ollade en Picasso.

GETINBETYG

INLEDNINGEN

Vi får ta del av åttaårige Pers första anekdot, den om kåbåjsare-staden, en typ av berättelse som tyvärr oftast bara är rolig för en själv och de närmaste. Men det blir bättre!

KÄNSLORNA

Inte av den hjärtskärande typen. Men här finns mycket värme och kärlek till familjen.

SKRATTEN

Jag har saknat de lättsammare sommarpraten, och gillar hur Per Andersson fyller tiden med nonsens, atmosfär och livekänsla.

MUSIKEN

Humorklassiker möter topplistemusik av typ Håkan Hellström. Men bäst är det när Per Andersson låtsas att barnen kapar Spotify-kontot med Samir & Viktors ”Saxofuckingfon”

AVSLUTNINGEN

Verkar först helt harmlös med alla hälsningar till nära och kära. Men sen gör han det: Bryter den klassiska ”Sommar sommar sommar”, med lite trams, och det är faktiskt befriande.

LÅTLISTAN

”Goda goda” (Hasse och Tage), ”Tro och tvivel” (Håkan Hellström), ”Oua oua” (Kanui), ”Konfirmationspresenten” (Galenskaparna: Macken), ”Balladen om Näverbenny” (Per Andersson), ”Bicycle race” (Queen), ”I will always be your soldier” (Marit Bergman), ”Very welcome home Mr Swansson” (Lasse Dahlqvist), ”You can’t always get what you want” (The Rolling Stones), ”Regulate” (Warren G feat Nate Dogg), ”De sista entusiasterna” (Povel Ramel och Wenche Myhre), ”Blackbird” (The Beatles), ”Smile” (Charlie Chaplin, theme from Modern Times).

Med sedvanlig frenesi smattrar orden likt en snärtig cykelkedja, medan komikern vevar sitt livs historier ur en troligtvis imaginär tombola laddad med 3978 anekdoter. ”Girl from Ipanema” svävar i bakgrunden, och atmosfären är stämd i en tonart precis mitt emellan Kurt Olssons buffliga framfusighet och Carl-Einar Häckners varietéromantik. Det blir en och en halv timme av blandat trams.

 

LÄS MER: Per Andersson får Karamelodikt-priset

 

Berättelsen om när Per Andersson på grund av dubbelbokning tvingas uppträda inför en blek publik i en sjukhuskulvert samtidigt som sköterskorna transporterar dagens laddning av lik över scenen, kunde vara hämtad från vilken Roy Andersson-film som helst. Medan scenen där komikern blir mobilfilmad av två ”onepiece”-trötta tonåringar under tiden han släpar ut ett Blocket-inhandlat bord, blir en fantastisk illustration av nutidens kändis- och sociala medier-fixering.

 

LÄS MER: Strippshowen i SVT får alla att skratta

 

Men bäst gillar jag ändå live-känslan, trots att den är så uppenbart fejkad. Per Andersson är en av få sommarpratare som skapar en rumskänsla: Knallar bort till sin tombola, ringer och skäller på barnen som gång på gång buskapar hans Spotify-lista (familjen påstås ha deltat konto), och låter producenten avbryta.

 

Under devisen ”när skiten tränger sig på, så gör skrattet livet lite mer överlevbart” skyr han konsekvent allvaret

Det är kanske inte genialiskt, men det är modigt, och framförallt en lisa för en trött själ som mest av allt behöver bejaka sin inre ”åh hej med farbror Frej” just nu.